Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 44. 4. november 1927 - Erfarenheter vid tillämpning av principer för rationell industriledning, av G. E. Egrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. Den rationella industriledningens principer.
Den som från början utarbetat grundprinciperna för
s.k. rationell industriledning eller arbetsledning var F.
W. Taylor. Han framlade också de tekniska hjålp
medlen för principernas praktiske tillåmpning. Sjålv
har har energiskt framhållit, att rationell industriledning
icke är några nya teorier utan en utveckling, där den
ena metoden så småningom praktiskt vuxit fram ur den
andra.
Taylors eminente medarbetare, H. L. Gantt, var dock
den, som sedermera utformade riktlinjerna till större
fullkomlighet, smidighet och anpassning. Gantts metoder
lära också vara de, som mest slagit igenom i Amerika,
och som Överingeniör Carlson under en följd av år
arbetat fillsammans med Gantt, kan man alltså säga,
att det är Gantts metoder, vi sökt tillämpa på eller
anpassa efter våra förhållanden.
Sannolikt finnas också andra system, som vid til
låmpning kunna ge goda resultat. Hos oss har som sagt
det Ganttska kommit till tillämpning och med de mode-.
fieringar, som betingats av rådande omständigheter,
visat sårdeles goda resultat. ;
Rationell industriledning vill uppvåcka ett på gemen
samma intressen grundat förhållande mellan arbets
givare och arbetare, den vill öka industriens produk
tionsförmåga genom ett effektivt tillvaratagande av de
olika möjligheterna för produktionen, den vill slutligen
därigenom också skapa möjlighet för arbetaren att ernå
en högre betalning för hans arbete.
Av de vågar, på vilka en rationell industriledning
vill nå dessa mål, skall jag hår med några ord beröra
endast de två viktigaste, nåmligen:
1. Arbetsplanering.
2. Tidsstudier.
1. Vad menas då med arbetsplanering?
Dårmed menas en efter vissa bestämda principer
skedd planlåggning av driften å en verkstad. Vid all
tillverkning stråvar man ’ att framstålla den fårdiga pro
dukten på kortast möjliga tid, för minsta möjliga kost
nad, och man söker vidare binda minsta möjliga kapital
i det pågående arbetet. För att dessa syften skola nås,
måste de olika arbetena med minsta möjliga uppehåll
flyta från operation till operation. Samtidigt bör allt ar
bete utföras i en bestämd ordning, för att lagret av hel
och halvfabrikat alltid skall vara försett med sådana pro
dukter, som krävas för företagets fortlöpande affårs
verksamhet, på samma gång -det ej får hopa sig mera
detaljer, än som det närmaste behovet kräver.
Detta vill arbetsplaneringen åstadkomma genom att
in i minsta detalj ordna allt arbete. Det överlämnas
icke åt vederbörande förman eller verkmästare att sköta
tillverkningen efter eget omdöme. Han slipper.en stor
del kontorsarbete och kan i stället mera koncentrera sig
på arbetet inom sin avdelning.
I få ord kan man såga, att planeringen avser:
1. Att ordnaså, att vid varje arbetes början material
och verktyg finnas till hands åt arbetarna.
2. Att faststålla den inbördes ordningen mellan allt
årbete å verkstaden på sådant sått, att det ej uppstår
konflikt mellan nya, pågående eller just planerade ar
beten.
3. Att kontrollera gången av arbetet, så att arbets
produkten kan levereras på bestämd tidpunkt
Till planeringsavdelningen inom ett företag komma
därför att centraliseras ålla de olika faktorer, som måste
beaktas, för att man skall kunna förbereda arbets
processerna i verkstaden, såsom tillgångliga arbets
maskiners kapacitet, erforderlig tid för alla’olika ar
betsoperationers utförande, lagerbeståndet av material
och färdiga delar m. m. Planeringsavdelningen blir ock
så härigenom den central, där alla upplysningar kunna
erhållas angående driften, leveranstiderna m. fl. uppgif
ter om inneliggande beställningar. -
Jag återkommer till planeringens arbete i det föl
jande, dels vid omnämnandet av principernas tillämpning
inom vårt företag, dels vid redogörelsen för de genom
planeringens införände vunna resultaten.
2. Tidsstudier.
Vi skola nu något skårskåda den andra viktiga prin
cipen, nåmligen tidsstudierna.
Om jag något utförligare stannar vid denna sida av
den rationella industriledningen, beror det på, att be
greppet tidsstudier ofta bedöms oriktigt icke blott av
arbetarne utan även av många av industriens egna män.
Arbetarna mena oftast, att tidsstudier endast är ett på
fund för att kontrollera deras raster under arbetet och
ägnade att pressa ur dem all tänkbar arbetsprestation.
Många industrimån åter anse, att tidsstudier allenast är
liktydigt med att noggrant uppmäta tiden för ett visst
arbete och att sedan på basis av den sålunda uppmätta
tiden fixera ackordet. Bägge dessa uppfattningar äro
felaktiga.
En tidsstudie avser
att i ett visst arbete eliminera alla störande
moment, som hindra arbetaren från att fullt utnyttja sin
skicklighet och flit, samt att genom noggranna under
sökningar beståmma de i varje sårskilt fall båsta arbets
metoderna;
- att bygga arbetsackorden på fullt såkra fakta, base
rade på noggränna undersökningar om, vad som verk
ligen kan -produceras. R
Det första momentet år det viktigaste och avser att
utröna, om arbetet sker på mest ekonomisk sått och
under gynnsammaste villkor. Tidsstudiemannen har då
först att undersöka den inproduktiva tiden för att få
fram alla olika tidsförluster och orsakerna till dessa.
En var, som gör en dylik undersökning, skall med för
våning konstatera, huru stora tidsförlusterna i verklig
heten åro. De kunna vara så vål direkta som indirekta
och kunna bero .på många orsaker, såsom brist på
material, brist på verktyg, olämpliga transportanordnin
gar, maskinfel, brist på eller otilräckliga instriktioner
0.8.v., och det torde ingalunda-vara ovanligt. om tids
förlusterna visa sig uppgå till 30 å 50 % av arbetstiden.
Ett högst betydande låckage alltså, dår stora produk
tionsmöjligheter rinna bort till ingen nytta. Då tids
studiemannen konstaterat, vilka orsakerna till tidsför
lusterna äro, blir hans uppgift att tillse, att bristerna
avhjålpas.
4. november 1927 TEKNISK UKEBLAD 427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
