Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5. 1. februar 1929 - Utvecklingen på gjuteriteknikens område under de senare åren, av Sixen Nilsson (avsl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro i färd med omläggning av driften till sådan kon
tinuerlig gjutning. Som jag själv är konstruktör för ett
av dem„ kan jag lämna några allmänna data. Gjuteriet
ifråga kan karaktäriseras som handelsgodsgjuteri. Dess
produktion är f. n. c:a 8 ton smält järn per dag, d. v. s.
6 ton färdigt gods. Det inrättar sig nu med en form
transportör, se fig. 20, bestående av ett antal med en
kraftig kedja sammankoplade plattformar, B, så stora
att de kunna taga formflaskor upp till 800 X 1200 mm.
Plattformarna släpa på räls och drivas framåt med en
hastighet, som kan varieras från 2 till 4 m per min.
Transportören är i fotm av en rektangel 40 m lång och
3,2 m bred, räknat efter dess centrumlinjér. På ömse
sidor om en del av den ena långsidan avses å ställa upp
c:a 20 formmaskiner, A-A, vardera med en plats i banans
längdriktning av c:a 1,6 m, varje man har därför icke
större arbetsplats än 1,.,6 X 2,2 m 3’,6 m2. Formarna
ha icke något annat att göra än fråmställa gjutformarna
och placera dem på de förbipasserande plattformarna.
Dessa föres fram till kupolugnarna C där de gjutas.
Gjutningen äger rum hela dagen och ugnskapaciteten är
avpassad efter produktionen. Formarna föres vidare in
i en trumma, D, försedd med luftutsugning. Härigenom
och på grund av att formsalen med väggar är avskild
från så väl gjutningsrummet som uppslagningsrummet,
förblir luften i formsalen frisk och fri från fuktighet,
så att formningen kan fortskrida obehindrat hela dagen.
Gjutningen utföres vid den ena kortänden. När for
marna kommit till den andra kortänden, slås de upp
över ett galler E i golvet. De tömda formflaskerna sät
tes åter upp på formtransportören. Sanden faller ned
på en transportör och föres genom skopverk, F, till en
sikt, G, vidare över magnetseparator och olika remtrans
portörer, H—J, varunder sanden fuktas, till en stor lager
behållare, K, på 25 å 30 m 3 kapacitet. Här avsvalnar
sanden och fuktigheten får ti,d att utjämnas. Från botten
av denna behållare matas sanden medelst remtranspor
tören, L, upp till en blandningsapparat, M, som sam
tidigt slunger upp sanden till en behållare, N, som är
belägen högt upp under gjuteritaket. Ifrån den köres
sanden i vagnar, O, på en bana, som ligger nära 4 m
över gjuterigolvet ut till sandbehållarna över form
maskinerna, en över varje formmaskin. Formaren har
således intet arbete med sanden. Genom att öppna en
lucka i behållaren, P, kan han på ett ögonblick fylla
formflaskorna med sand. Han behöver icke bära sina
formar lång väg, han bär icke något järn, han bara
formar. Hans kapacitet,, d. v. s. antalet formar, han
framställer, måste öka direkt i förhållande till ökad
formtid, vilken ökning lätt kan beräknas genom att stu
dera, hur lång tid de transportarbeten ta, som genom
de beskrivna anordningarna mekaniseras. Man konfmer
till inemot 100% ökning. Systemet fordrar icke, att
godset skall vara ensartat i annat hänseende än beträf
fande järnblandningen. En sådan fordran uppfyller
exempelvis handelsgodsgj uterierna..
Systemet medför en hel del fördelar, som det skulle
bli allt för långt att här gå,, in, på, kanske får jag tillfälle
därtill en annan gång, när det föreligger praktiska er
farenheter från det ifrågavarande gjuteriet.
Jag har visst icke med innehållet i detta föredrag
rättfärdiggjort titeln över föredraget, envar av herrarna
inser för visso, att det finnes många flera områden av
gjuteritekniken som ha undergått en stark utveckling,
formningSmetoder, formsandsfrågan, godsets rensning
0.5.v., jag har endast tagit Imied det, som jag ansett mest
borde intressera medlemmarna i denna förening och det
som torde vara mest aktuellt inom gjuteritekniken för
närvarande.
Jag ber att få tacka för äran att ha fått hålla ett
föredrag i denna förening och för herrarnas intresse.
// o \\
I 1ET Bl z-F
_ m ra |E
R Q F! b
c
y "
60-n-onnDo-Dö-a–D-0€^LZ
Æ_ jzimzLn cia-n _ .
2 j!
il JL i
IXxJ
i
Fig. 20.
1. februar 1929 TEKNISK UKEBLAD 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
