Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanitær- og varmeteknikk Nr. 4. 14. januar 1932 - Moderna synspunkter inom ventilationstekniken, av Harald Ericson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får tagas i betraktanden uten även avdunstningen.?) En
synnerligen stor hänsyn måste tagas till att åskådarna icke
blott hava sina platser på parkett utan också på en första,
ev. andraeller tredje rad. I samband med vad senare
säges om industriventilationen diskuteras frågan om tak
höjdens betydelse vid planerandet av en ventilations
anläggning.
Sjukhus och skolor.
Ventilationen av sådana lokaler år ju av synnerligen stor
betydelse. Den har emellertid under de senaste 10 åren
diskuterats nåstan till léda, och som ett flertal låsare torde
vara framstående experter hårpå, finnes det icke någon
anledning att gå in i detalj hårpå i detta sammanhang.
Bland det senaste, som framkommit på detta område
bör man vål i alla håndelser nåmna den av vårmebatteri
och fläkt kombinerade apparat, som kallas Univent. Den
har ju i Norge kommit till användning på ett flertal håll
och torde vara väl bekant. Den bygger på principen att
placera lokala värme- och ventilationsanordningar separat
för varje större rum och göra dem oberoende av alla cen
trala anläggningar.
En rått originell ny idé har på sista tiden framförts av
Ingeniör Fagerström i Göteborg, och f. n. bygges en større,
modårn anlåggning, Lillhagens Sjukhus, i enlighet med
densamma. Den har samtidigt framkommit inom industrien
i Amerika. Den år baserad på varmluftsuppvårmning och
utsugning vid fönsterbånken. Ing. Fagerström torde inom
kort komma att publicera beskrivning av anlåggningen i
Göteborg.
Industri.
Inom industrien förekomma massor av olika slags venti
lationsproblem, som kunna vara rått så invecklade och i
många fall mera extrema ån vad som kan förekomma i
samlingslokaler, sjukhus, boståder och liknande anlågg
ningar. Hår förbigås sådana anlåggningar som spån- och
dammsugningsanlåggningar, vilka stå på grånsen till vad
man kan kalla ventilationsanläggningar och pneumatiska
transportanläggningar. Vidare förbigås anläggningar för
förnicklingsverkstäder och viss del av den övriga metall
och verkstadsindustrien, som ävenledes närmar sig pneu
matisk transport. Jag tänker därvid på ventilation av
allehanda syrebad och ugnar, som utveckla obehagliga,
osunda och rent av giftiga gaser. I sådana fall söker man
alltid isolera apparaten från omgivande arbetslokaler, eller
genom något slags skåp e. d. isolera arbetarna från appa
raterna. Härigenom reduceras ’svårigheterna,
så att en
relativt enkel och liten ventilationsanläggning erfordras.
Liksom vid samlingslokaler är det ju oftast så inom
industrien, att man på vintern behöver en viss luftmängd,
som i regel blir årets minimibehov. På sommaren däremot,
är det mycket vanligt att man icke kan få in tillräcklig
eller för mycket friskluft. Det vanliga blir då, att man får
planera en anläggning, som förmår att suga ut en viss
luftmängd på vintern och samtidigt förvärma och inblåsa
en motsvarandemängd friskluft. Under årets varmare del
kan sedan forcering av anläggningen åstadkommas medelst
extra fläktar, som enbart ombesörja utsugningen, eller
också få utsugningsfläktarna arrangeras reglerbara, så att
de giva mindre kvantitet om vintern och max. kvantitet
på sommaren.
De vanligste anläggningarna äro ju sådana, vid vilka
inga osunda gaser, ingen onormal värme eller fuktighet
utvecklas, utan endast en friskluftmängd bör tillföras, som
per arbetare rör sig om ett 20-tal m3/timme. Vid- dylika
anläggningar lönar det sig praktiskt taget alltid att kom
binera lokalernas uppvärmning med ventilationen, på
sådant sätt att apparaterna, som blåsa in friskluft, förmå
avgiva så mycket värme, som ytterligare erfordras för
uppvärmning. Dylika apparater kunne allt efter behovet
blåsa in friskluft, uppvårmd till en så hög temperatur, att
luften, då den kommer in i lokalen, kan avge tillråcklig
transmissionsvårme, eller också kan apparaten enbart
?) De 2000 personerna kunne avge tillsammans ca. 160
kg vatten per timme. Vid förhandenvarande ventila
tion ger detta ca. 359/, mättning vid 21” C, vilken
punkt ligger på behaglighetslinjen. !
arbeta med «cirkulationsluftmassa, varvid den enbart
tåcker transmissionen. En tredje möjlighet år kombination
av dessa båda arrangemang.
Batteriet och flåkten åro hopbyggda till en enhet, som
lått kan stållas upp på golvet eller hångas på våggen.
Genom reglering av spjållet i blandningsskåpet kan luften
tagas inifrån, utifrån eller bågge delarna. Denna kombi
nerade uppvårmnings- och ventilationsapparat har kommit
till en mycket stor anvåndning på grund av de fördelar
den erbjuder.
Varmluftsuppvårmning har ju förekommit sedan många
år i fabriker, men var förr alltid kombinerad med dyrbara
luftfördelningsledningar och klumpiga centrala apparater,
vilka nackdelar i och med dessa Aerotemperapparater helt
försvunnit. Aerotemperapparaten erbjuder ju helt naturligt
mycket stora regleringsmöjligheter, såvål för hela anlågg
ningen som för mera speciella, lokala behov. !
För utsugningen komma naturligtvis centrifugalfläktar
ofte ifråga. Om dem kan ju mycket vara att säga på grund
av all den ovederhäftighet, som man över huvud taget
stöter på i samband med fläktar. Det mest viktiga, som är
att framhålla, torde vara att, om man icke själv förmår
att bedöma speciellt vilket tryck man behöver och över
huvud taget vilken fläkt man kan behöva, bör man vända
sig till ett företag, som har tillräckligt sakkunniga ingenierer
för att lämna den service, som är nödvändig, för att man
skall veta, att en lämplig fläkt utväljes.
Propellerflåktor.
Den apparat, som år enklast att anvånda för evakuering
år otvivelaktig propellerflåkten. Förut ha massor av pro
pellerfläktar tillverkats, som praktiskt sett ha varit av en
ytterst dålig konstruktion; den rent mekaniska verknings
graden har varit synnerligen låg, och det tryck de åstad
kommit har vanligen icke överensstämt med de uppgifter,
som lämnats i fläktkatalogerna. Vid en undersökning av
nårmare et 50-tal propellerflåkter av olika fabrikat för
ventilation, kylning av bilmotorer etc. har det visat sig,
att de flesta äldre propellerfläktar haft en verkningsgrad,
som ligger mellan 25 och 30 ?/,, och ofte ha icke förmått
lämna mer än ett par mm vattenpelaretryck.
På grundval av moderna, aerodynamiska undersök
ningar, givetvis framför allt undersökningar, som utförts
i samband med flygplansindustrien, ha emellertid nya
fläktyper konstruerats, som dels förmå låmna mycket
höga tryck, dels ha en synnerligen hög verkningsgrad.
Propellerflåktar ha nu konstruerats med ett tryck av
upptill 200 mm vp., och verkningsgraden hos goda handels
fläktar, t. o. m. hos sådana av ganska små dimensioner,
ligger nu mellan 60 å 709/,, och vid specielta konstruk
tioner, vid vilka kraftbehovet spelar stor roll, kan man
utföra fläktar med upptill 759/, verkningsgrad.
Exempel på det allra enklaste utförandet av en propeller
fläkt är ju vad man i allmånhet kallar våggventilatorn.
Vid en dylik er hjulet monterat direkt på motorns axel
tapp, och motorn är medelst tvenne armar förbunden med
en gjuten ring, som på ett enkelt sätt kan fästas i väggen.
Fläkten blåser i ett dylikt fall ut i ett runt hål.
Vid anläggningar, där det är av vikt, att fläkten verk
ligen lämnar en viss bestämd luftmängd, är det nödvendigt,
att kontrollera det sätt på vilket den monteras. En pro
pellerfläkt är nämligen mer eller mindre känslig för att
icke strömlinjerna hos luften störas alltför kraftigt, sedan
luften passerat hjulet. Under sådana omständigheter kan
nämligen inträffa, att fläkten icke leverar någon luftmängd
i axelns riktning utan helt övergår till att arbeta som
centrifugalfläkt, varvid dess kraftbehov kan stiga avsevärt.
Det gåller sålunda, att flåkten får blåsa luftströmmen rakt
fram så obehindrat som möjligt. Skarpa krökar i nårheten
av eller omedelbart efter hjulet böra dårför undvikas lik
som plana plåtar, som såttas mitt för hjulet till förebyggande
avatt yttre..blåst kan påverka flåkten. I ett dylikt fall
bör en konisk deflektor uppsåttas. A i
* Givetvis år det ju synnerligen viktigt att taga hånsyn till
att icke stark ytre blåst kan direkt motarbetafläkten, enår
yttre lufthastigheter mycket väl kunna -uppträda, i synner
het vid öppna platser, som. betydligt överstiga de hastig
heter, som vanligen förekomma i fläkthjulet.. .
Nr. 4 - 1931 SANITAER- OG VARMETEKNIKK 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
