Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första ungdoms tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Starbo, där hon bodde, att med hennes son uppfostras,
hvilket skedde uti maj månad
1718.
Denna hederliga tante, med ett mindre hushåld
besvärad än min moder, gaf sig mera tid att utleta mina
böjelser och employerade i stället för riset
föreställningar, hvilket lyckeligen verkade, att jag vannt hennes grace
i den mån, att hon själf påtog sig det besväret lära mig
läsa innantill, då jag ej ännu fyllt 5 år, och hennes son
Eric Benzelstjerna, med hvilken jag ganska väl kom
öfverens, täflade under läsningen att vinna vår
läremästarinnas beröm, hvarigenom vi bägge hunno att läsa
ganska rent innan till och började med lilla katekesen. Men
då fru Benzelstjerna skulle i barnsäng mot årets slut,
1720,
blef jag åter hämtad till Larsbo, där jag med min yngre
broder Herman under en soknskolmästares undervisning
fortsatte läsningen.
Goda informatorer voro denna tiden rara, ty
pedantismus utan minsta moral medfördes från gymnasier till
akademien, där den tidens stränghet fortplantade en lika
pedantisk uppfostran, så att mina föräldrar hade all
möda ospard för oss bägge finna en skickelig informator,
helst min fader bestod dessa preceptorer en större lön
än vanligen gafs.
1721.
Uti juli månad hade efter mycken granskning
bibliotekarien Eric Benzelius i Uppsala uppletat en filosofie
kandidat af Vestmanlands nation, vid namn Johan
Sundius, som till Larsbo ankom med ett hedrande betyg.
Hans beskedlighet och vänliga uppförande ådrog honom
från första stund så vår kärlek och tillgifvenhet, att det
minsta af honom markeradt missnöje hade mera intryck
på oss än riset (det han dock aldrig brukade). Allt hvad
han kunde upptänka, som på beskedligt sätt roade våra
år, gjorde han med nöje, dock alltid under de artigaste
moraliska föreställningar, i synnerhet det, som kunde
väcka ett ömt människohjärta.
Om vintern roade han oss göra donor, som utsattes
för kramsfågel och vid deras vittjande, då vi med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
