Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första ungdoms tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glädje funno fåglarne upphängda, förebrådde han oss
omänskligheten mot de oskäliga djuren, att ehuru de voro
gifna oss till föda, skulle vi ändå intet visa vår glädje
öfver deras olycka. På lika sätt följde alltid moraler, då
vi under nät, som han tillagade, fångade en myckenhet
gulsparf, dem vi med begär dödade. Om sommaren tog
han oss med sig att meta, ty han älskade fiske, hvarunder
alltid den moralen följde, att vi aldrig skulle glädjas
öfver den till fall och olycka bedragne, lika som vi nu
gjorde öfver de fångade aborrarne. Med ett ord, han
använde hela tiden att på ett moraliskt sätt inplanta
dygden och ett ömt människohjärta, under det att vi
mera genom grundeligt resonemang lärde katekesen, att
skaffa oss ett fullt begrepp om kristendomsstycken och
deras nödvändighet, hvarefter han sedan lät oss läsa
katekesen mera verbotim, efter det var ett vedertaget bruk.
Bibelns tydeliga läsande med komma och punkt, röstens
anständiga höjning och sänkning och andra tryckta
böckers innantill läsande blef hela första årets arbete, ty han
öfvertygade oss, huru angeläget det är vid alla tillfällen,
då man kommer att läsa högt, att med paresie kunna rent
och tydeligen läsa.
Nu, då han vunnit hela vår tillgifvenhet i den mån,
att vi leddes utan hans sällskap, började han lära oss
latinska glosor allt under lek, och om vi råkade andra
dagen glömt någon, blef dens straff att den afton ej
få någon ny glosa, utan en ny hviskades till den som
mindes, hvilket vi ansågo som ett straff. Och härigenom
fingo vi denna vintren ett helt vocabularium i minnet,
men med det vänligaste förbehåld, att vi aldrig skulle
låta märka för någon, det vi kunde något latinskt ord.
På detta sättet lärde han oss sedan deklinationer och
konjugationer samt deras nytta och bruk, utan att vi sett
den minsta latinska bok, hvarmed han fortfor hela detta
året — dock med största förbehåld, att aldrig låta märka,
det han lärde oss latin —, under det kristendomen,
bibliska historien, skrifva och räkna voro våra
hufvudgöromål, hvartill vissa timmar om dagen voro indelte, utan
att hindra oss från anständiga nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
