Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första ungdoms tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1723.
Den 25 januari fingo vi tillstånd att med vår
hederlige informator fara till Hedemora marknad, där Sundius
i tysthet köpte åt oss hvar sin Donat och hvar sin
Colloquia, och vid hemkomsten gaf oss detta som
marknadsgåfva, hvilka böcker vi nu började (med nyckelen utur
dörren) studera, på det ingen skulle få kundskap härom,
och användes till latinet nu mera tid med sådan lust, att
vi innan midsommar börjat explicera Cornelius Nepos.
Men nu fick vi en bedröflig underrättelse af Sundius,
som satte oss i tårar, ty han hade alldeles intagit våra
hjärtan. Således, då han berättade oss, att ej längre
behålla denna kondition än till höstterminen, emedan hans
akademiska prærogativer förlorades, så framt ej
herrskapet resolverade låta oss följa till Upsala, blefvo vi så
allarmerade, att min moder frågade ordsaken till vår
gråt, det jag berättade.
Föräldrarne funno oss allt för unga att skicka ifrån
sig, då jag endast var på 9:de året och min bror 7 år,
ehuru bägge mina äldsta bröder med deras informator
väl redan varit i Upsala — dock utan à part
hushållning, som ej kunde undvikas, ifall vi bägge yngre skulle
ditsändas — så ansågs det som en nästan omöjelighet.
Dock bevekte våra dageliga böner och tårar mina
föräldrar. Och häruti understöddes vi af vår sokne
probst Eric Montelius (gift med min moders äldsta
syster Sara Gangia), som fannt Sundius för oss
omistlig, sedan han vunnit vår kärlek, och föräldrarne,
öfvertygade om hans nytta, fått fullt förtroende, så att det
lyckeligen blef beslutadt, att vi näst instundande
höstetermin skulle få komma till Upsala och således behålla
vår älskade Sundius.
Häraf blef då följden, att min moder måste för 4
söner och 2 informatorer inrätta i Upsala en
hushållning, hvartill rum där hyrdes och en hushållerska
anskaffades att hafva all ting redo till Michaeli. Denna
glädjepost ökade ej litet vår lust att lära latin, hvilket
Sundius under hasleri föreställde som en oundvikelig
nödvändighet, där vi skulle bära namn af academici, så
att vi bittida om morgnarna och alla våra lekstunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
