Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min första ungdoms tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Montelii examen denna julhelg obeskrifligen gladde
honom.
1725.
Den 3 februari afreste vi åter till akademien, då jag
med min broder fingo tillstånd att lära fransyskan och
tyskan, det förra hos Papi och det sednare hos Hellman.
Utom dess tillade professor Benzelius som inspektor, det
vi skulle afhöra historiarum professor Grönvall uti dess
publika föreläsningar och däröfver hålla ackurata
annotationer. Härigenom fick Sundius mera tid arbeta i sina
egna ämnen, då vi emellan kl. 11 och 12 afhörde
professor Grönvalls föreläsningar. Skyldige att uppvisa för
Sundius, hvad vi uti publike lektionen lärt, höllo vi
ackurata annotationer, dem han bad oss renskrifva
(förmodeligen att vara mera ledig.)
Den 5:te juni hölt Sundius dess disputation med all
heder De fide limitum, hvarefter han gaf ett hederligt
disputationskalas, och sedermera åter började med oss
flitigare uti våra studier allt till midsommaren, när vi
hemreste. Och hade jag under denna termin hos
Breander genomgått de 5 första böckerna af Euclides och
börjat med ekvationer.
Våra sommarnöjen öktes genom jakt, att jag fick
följa mina äldre bröder i skogen, ehuru utan bössa, den
de ej tordes anförtro mig. Men min glädje var lika
stor att få föra deras kopplade jakthundar. Dock stal
jag mig till dem oaktandes ibland om aftnarne, en bössa
att skjuta till måls, sedan jag noga betraktat, huru de
laddade, men fick reprocher för min tilltagsenhet.
Min längd tilltog så ovanligen, att jag nu på 11:te
året gammal var lika lång med min broder på dess 15:de
år, hvilket uppretade min faders raljeri om soldatskapet,
och sade det jag nästa termin får lof lära fäkta, ty en
soldat bör kunna försvara sig med värja, och frågade
mig, om jag ej hade kurage att bli soldat. Jag svarade,
det jag ej saknade kurage med mina gelikar, men om jag
hade så mycket, som en officer behöfde, kunde jag ej
döma om; dessutom hade jag hört min moders tanka
vara däremot. ”Jag hör, du är poltron”, svarade min
fader med löje, ”du med din växt kan aldrig bli annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
