Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skeppsbyggarlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pernella, en den tidens ungdoms delice. Carl Schröder, som
låtit tillreda ett stort pharaobord, drog upp en väldig
pung blandad med dukater, riksdalrar och karoliner. Som
rik kryddkrämarson flatterade det honom få vara i vårt
sällskap, och naturellement petit-maitre, gaf sig öfver
sin rikedom air med vissa köpmansfasoner. Allas lit
till min lycka drog ögonen till mina kort. I början följde
hvar och en dess smak, men då jag med mina 2 kort
endast let på lyckan och var lyckelig, så följdes min punkt.
Ty första taillen vann jag ett quinze leva och 2 sept leva
allt au méme, utan att jag hela taillen tappade mera än
2 kort. Min lycka kontinuerade alla 3 taillerna, ty utaf
det de mesta följde min smak, var banken all, innan
3:dje taillen slutades, och min vinst 87 dukater, hvaröfver
alla utom Schröder voro ganska nöjde. Sedan blef intet
spel, utan vi kastade käglor till dess vår supé tillsades,
där alla haslerade mellan Schröders olycka och min lycka,
men Schröder viste sig ej decontenancerad öfver dess
1,000 plåtars förlorade bank, och lofvade en annan gång
taga dess revanche. Här taltes om allehanda spel, hvad
den varit lyckelig vid det tillfället, en annan vid ett annat
tillfälle, och raljerade mig att ej kunna dessa spel, att
jag borde lära dem och profitera af min lycka. Men jag
svarade, det jag hade annat om dagarne att göra än spela
kort, Det kunde passa för dem, som vid gardet och i
kollegierna ej hade stort att göra om dagen, och
haslerade dem tillbakars. Kl. 10 for jag hem och de andra
med roddarbåtar till staden, men nämnde aldrig om
mitt spel.
Flera gånger tenterade desse mina vänner mig att
komma i deras sällskap, hvilket jag refuserade, och
arbetade nu flitigt med alla slags räkningar hela tiden, och
hade den glädjen som oftast med fröknarne och deras
bröder öfver till Djurgården få fara och promenera om
hvardagarna, då där sällan var mycket folk. En fröken
Sperling, som var fröken Hedvigs intima vän, var som
oftast med, och fröken Beate Lisken Taube, en syster af
amiralen, några och 50 år gammal var alltid guvernant
i detta sällskap, hvilkens kredit jag hade den lyckan
genom en oförmodad händelse vinna i den grad, att
medi
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
