Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skeppsbyggarlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som trodde detta skulle decouragera mig, försäkrade, att
händerna en månad efter arbetet blifva lika hvita, att
han själf försökt det. Men med allt detta fannt jag
händerna dageligen förvärras, att jag hvarken tordes gå till
mina fastrar, än mindre fara till Kongshatt. Det
sednare gjorde mig ofta förargad, att jag låtit narra mig
till detta stygga arbetet.
Amiralens bref afsändes reguliert, och då jag de
första 14 dagarna ej själf kom till Kongshatt, skickades
bud med befallning, att jag skulle komma ut. Jag tordes
ändå ej visa mig, utan grefvinnans gamla dräng insändes
att höra ordsaken, hvarföre jag icke kom. Han träffade
mig i tackelkammaren, och jag i fullt skratt visade
honom mina händer, som omöjeligen kunde visas för
hennes nåd och fröknarne, bad honom anmäla min vördnad
och beskrifva mitt hinder. Men vid nästa postens
utsändande, fick jag grefvinnans befallning till söndagen
ofelbart komma ut. Jag gjorde mig på lördags afton
om händerna så ren, som möjeligt var, att åtminstone
lukten var borta, tog handskar och for ut, men ville ej
aflägga handskarna, ehuru fröknarna och grefvinnan
haslerade mig, åt med handskar, och uthärdade deras
raljeri. Dock måste jag efter middagen först visa Beate
Lisken mina händer, och hon förde mig in till
grefvinnan, där jag först blef utskrattad och sedan fick mycket
bannor, men försäkrade, det jag numera ej utan att
passera för klemig kunde öfvergifva detta arbete, innan
tacklingen var slutad. Dock befalltes, att jag ej skulle
försumma någon vecka komma ut.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
