Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skeppsbyggarlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinnan Taube ej skulle tillåta se mig med tjäriga händer.
— ”Ty ni skall veta, att händerna blifva så bortskämda,
att ni på hela månaden efter ej får dem rena, och därför
törs jag ej utan presidentens tillåtelse lämna er till detta
arbete.” — Jag bad honom då anmäla det hos min
farbror, öfvertygad att han aldrig nekade det, som
byggmästaren fannt böra läras. Några dagar efter hade han
talt vid baron Cedercreutz, som lämnat det i Falckens
eget behag, och satte ännu Falcken det i tvifvelsmål att
tillstyrka mig detta tjäriga arbetet, ehuru han talte om
dess nytta. Jag tog ett fermt beslut, att som de vore en
nyttig kundskap, kunde tjäran ej hindra mig.
Tackelskepparen efterskickades, och ackorderades att emot 20
plåtars arvode själf instruera mig i allt, som hörde till
kappningen och tillverkningen. Skepparen Rungren,
som var en ganska habil karl, svarade det han nog skulle
undervisa mig, men fruktade, att jag ledsnade i förtid
vid ett så tjärigt arbete. Jag försäkrade honom tvärtom,
att jag aldrig ledsnar vid det, som skall läras, och vill
vara lika flitig som det öfriga tackelfolket. Rungren
haslerade, att jag då måste stå under hans kommando
och glömma af, det jag vore herre. — ”Ja, ni kan
handtera mig nu, som ni vill att jag med tiden skall bete
mig mot er, då jag kanske längre fram får er under mitt
kommando.” — Och vi skrattade, men Rungren, som
beskedlig karl, försäkrade, det han skulle lära mig bli så
god tackelskeppare, som han själf var, och bad mig låta
förfärdiga bussaronger, långbyxor, och tackelhalfärmar,
dem jag sedan lät beställa.
Den I augusti började jag i min tackelhabit detta
smutsiga arbete, de första dagarna vid tillkappningen af
stag och undervant, efter tackelreglementet, hanterade
jag ej tågvirket, men då vi började tränsa storstaget,
grep jag lika så modigt i tjärbyttan, som de andra, och
glömde af både fröknar och släkt. Men vid middagen
kunde jag knappt visa mig, ehuru jag med kökenfett
och dref gned det mesta af händerna och aflade
tackelkläderna medan jag åt. Fru Falck skrattade hjärtligen
och sade, det jag aldrig mer får mina händer rena, utan
får se ut som en båtsman, brun och stygg. Falcken,
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
