Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapslif hos Stockholms borgerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sele tillika med räkningen för släden, ’482 dir, så att
jag skickade honom 22 dlr, hvarmed var likvid för häst
och släda var afgjord. Min nya ekipage var ganska
proper, klädd likasom selen med rödt saffian, försilfradt
beslag och rödmålad släda med försilfrade lister. Nu
återstod ej annat än slädföre. Och då jag den 1
december första gången efter min benskada kunde uppvakta
grefvinnan Taube, hade gref Edvard redan talt om min
häst och granna slädekipage, att grefvinnan haslerade,
att Mimmi (fröken Wilhelmina, som så kallades) nu lärer
hvar dag få åka på släda, och jag sätta jalousi mellan
hennes döttrar. Som fröken Hedvig var inne, gjorde
jag henne det galanteri offerera, det hon skulle vara
den aldra första, som gjorde min ekipage den hedern,
hvilket hon lofvade, och fröken Stina Beata förbehöllt
sig få preferencen för Mimmi som yngre, ehuru hon
var min fästmö. Grefvinnan gjorde mig outsäglig
gratiösa komplimenter, att jag räddat henne med mitt
lidande, hvaremot jag ej var mindre galant att betyga,
det ingenting hos mig kunde afskräcka, då det gällde
visa min oupphörliga erkänsla mot all den grace, hennes
nåd och hela familjen viste mig.
Nu började jag åter om aftnarna besöka mina
spelkameraters sammankomster och nöjde mig med en
suiverad lycka att punktera. Jag lärde mig äfven Ihombre,
det jag i början spelte helt smått, 2 styfver och 1.
Cherventzell var ett nytt spel, som en ung köpman Wretman
medbragt från Vermeland, och som kommit i detta
spelsällskap så en vogue, att man sällan mera såg någon
bank. Detta spel gaf större roulance och mera
resurs, hvarigenom lusten hos alla därtill retades. Jag
ansåg cherventzel 14 dagar, innan jag vågade mig, och
ehuru nybörjare följde lyckan mig ständigt, att jag
nästan var allas tuktomästare, hvaraf min kassa
ansenligen öktes och gaf mig anledning till mera depenser.
Jag köpte mig ett engelskt silfverur, som den tiden redan
var något stort bland ungdomen, jag lät göra mig mera
och finare skjortor med sydda manchetter, en skön
vargskinnspals och en grön reseklädning, hvilket allt endast
af de rikaste unga herrar kunde den tiden verkställas.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
