Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällskapslif hos Stockholms borgerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 14 december efter några dagars stark köld hade
vi om morgonen ett skönt snöväder, som dagen därpå
gjorde ett kosteligt före. Jag var ej sen att proponera
fröken Hedvig efter middagen fara på släde, men det
kunde ej ske utan mera sällskap, då fröken Beate Lisken
föreslog, att jag kunde låna Falckens häst och släda,
den deras kusk kunde köra, så ville hon följa med, och vi
skulle kl. 3 fara ut. Detta gick jag hem och föreställde
min byggmästare, hvilken hade den complaisancen lämna
mig dess häst och släda, ehuru han ej visste, huru hästen
gick för släda. Jag, glad, sprang straxt upp och
rapporterade tant detta, hon ej mindre nöjd följde mig in
till fröken Hedvig, och partiet beslutades, det vi skulle
fara till Brahelund. Att imaginera min glädje få föra
fröken Hedvig kan knappt beskrifvas. Resan gick
lyckligen, ty den myckna snön gjorde föret admirabelt, och jag
fick då första gången se min hästs kvaliteter för släda.
Min fröken, vid hemkomsten outsägeligen nöjd, gjorde
dess systrar ganska pickhågade, att grefvinnan, som
hade en obeskrifvelig godhet för dess barn, lofvade
fröken Stina Beata i morgon få åka, men nu taltes ej om
något nödvändigt följe för de yngre systrarne. Dock
fordrade min modesti så laga, att vi ej foro ensamma
ut, ty fru Falck, som var lika pickhågad åka på släda,
gjorde oss i 2 dagar sällskap, då vi togo vägen åt
Sicklasjön. Fröken Beate Lisken hade äfven lust att fara
efter min häst, och jag förde henne en lång detour till
Carlberg, Ulricsdal och öfver Ulricsdalsviken hem
tillbakars, att min häst den dagen blef nog hårdt körd för
att satisfiera hennes nöje.
Min broder var af direktören Wintz vid Österby
bruk, som hade vår kusin Greta Troilia till fru, bjuden
att passera julhelgen där. Detta sade han mig, och att
jag väl kunde följa, om jag hade lust, och vara
välkommen. Men jag fannt roligare i Stockholm, och som jag
ej var buden, ville jag ej resa, ty min slädtrafvare var nu
min högsta glädje och den egenkärleken, att min ekipage,
som ansågs bland de vackraste, borde visas. Jag hade
genom Degner tillfälle lära rätt köra min häst, och allt
detta animerade mera än att resa på landet. Falck och
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
