Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit jag till middagen var buden, och efter middagen
fullföljde mina nyårsvisiter till kl. 6, då jag for på couren
att se den anställda balen. Som jag i mitt sinne väl
kände, det jag ej var berättigad visa mig på hofvet,
höll jag mig på distans ifrån den dansande delen. Men
kl. 8 såg jag ett pharaobord uti ett rum tillagas och
fransyska öfversten Mazippe taillera samt fransyska
öfversten Sylva croupiera, drog mig därföre sakta till det
rummet, men min blygsamhet förböd mig en lång stund
gå in, till dess amiralen Taube kom att gå dit och
frågade, om jag ej punkterade. Och då jag svarade, det
jag ej visste, att det vore mig tillåtet, befallde han mig
tusja sig in, och tog sin stol samt punkterbok. En vacker
hög med blanka dukater i banken retade mitt begär. Jag
ville då försöka min lycka i en kupp, men som amiralen
ej punkterade mer än I å 2 dukater på kortet och ibland
någon större maas, visste jag ej, om jag tordes sätta
hogre point an han. Dock tog jag kurage och fragade
grefven, som jag stod utmed, om jag fick lof halla ett
par kort. — ”Hvem kan förbjuda dig halla, hvad du
behagar?” — Jag tog då efter min smak knekten och nian
och lade mellan dem bägge 12 dukater, då grefve Taube
såg på mig och skrattande sade: ”Du börjar vackert.”
-— ”Ja, min nådig herre, jag vill snart veta mitt öde och
ej våga mera, ty en långsam död är pinsam.” —
Bankören, som fannt min point bland de högsta, hade sin ögon
ställda på denna obekanta person. Knekten vannt snart,
och jag bad gref Taube transportera parolin på nian.
Nian vannt sonica, då jag bad grefven om la paix de
paroli på knekten och transportera nian med paroli dit.
Alla väntade se utgången, efter det gällde 45 dukater,
och knekten vannt efter några afdrag, då baron Mauritz
Posse, som äfven punkterade, sade: ”Han kontinuerar
säkert, ty ingenting resisterar mot hans lycka.” Jag bad
grefven couchera knekten och vika septs levas på nian,
ty som okänd ville jag själf ej röra korten, efter som
Mazippe straxt i början begärde veta, huru mycket det
var under de 2 korten, som litet pikerade mig. Nian
vannt åter, då alla admirerade min lycka, och mina
bekanta haslerade att uppmuntra mig till quinze leva, men
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
