Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gref Taube ville, jag skulle vara nöjd, däremot Sylva
raljerade, att jag borde kontinuera. Jag tog då sexan,
som nyss förut vunnit, gaf den till gref Taube, bad
hohonom ödmjukast om förlåtelse att framlägga quinze
leva, på det de skulle få se min lycka, och den vannt
sonica, hvarofver Sylva skrek hardt: ’Quelle bonheur’,
just i detsamma, da hans maj:t kom in och fragade gref
Taube, hvad det var för lycka mot banken, som så
animerade öfverstens röst. Amiralen berättade då hela mitt
spel, då hans maj:t med mycken nådig min sade till
Sylva: ”Man skall aldrig forcera lärlingar; jag parerar, att
han tager hela er bank.” Och konungen med mycken nåd
sade till mig: ”Nyttja er lycka.” Men som hans maj:t
själf satte 2:ne kort med en rouleau af ungefär 50
dukater, drog jag mig tillbakars, ehuru kungen befallte
punktörerna kontinuera, då gref Taube frågade mig, om
jag ej ville forcera min lycka. Men som jag svarade, det
jag vore nöjd med min vinst, sade konungen till honom:
”Er thut recht” — det jag med en djup underdånig
reverens erkände. Och som hans maj:t vannt sin rouleau,
befallte han kammarherren Lindhjelm emottaga vinsten
och dela den mellan pagerna, samt gick bort. Jag
emottog vid taillens slut mina 126 dukater och retirerade mig
uti dansrummet utan att markera minsta glädje. Vid
supén kom kammarherren Diiben och bad mig taga plats
vid bordet hos froken Koskull, som jag uppfort,
hvarvid jag hollt ganska god min som kavaljer och inom mig
flatterad öfver denna heder ganska nöjd for kl. 12 hem.
Dagen efter sof jag väl ut, klädde mig och följde
kl. I med mitt värdfolk till slaktaren Ask på
Regeringsgatan, där vi äfven blefvo hederligen fägnade uti ett
ganska stort sällskap af flera ståndspersoner samt
kyrkoherden Arnell uti S:t Jacob. Men här blef ingen dans,
utan det speltes kort och bräde, hvilket gaf mig tillfälle,
att sedan både fader och fästman till min Cloris voro i
spel engagerade, att söka min skönhet hemma, som ock
reusserade. Men jag får bekänna, det bägges vår
timidité afböjde all oanständighet, och bägge nöjda få
deklarera våra hjärtan, som med en och annan kyss
befästades. Att ej för länge saknas, dröjde jag endast här en
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
