Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
notificera hans majestäts befallning, som de funno lika så
besynnerlig, som jag själf, och gladde det dem alla.
Grefvinnan tänkte mera allvarsamt och på ett aldra artigaste
sätt hoppades, att ej en sådan vanitet skulle distrahera
mig från mina angelägna göromål, att ehuru det vore
fatterande, då och då bevista couren, kunde det anses
med onåd, om jag därigenom för ofta hindrade mina
arbeten. Jag försäkrade hennes nåd, att ehuru den
flatterande nåd vore mig lämnad, kände jag allt för väl, det
jag ganska sällan bör komma på hofvet, och aldra minst
skulle jag därigenom eftersätta mina göromål.
Fru Falck, som hade små vaniteter, kunde ej dölja
sin känsla af liten galla, då jag berättade, hvad som i
dag mig händt. Men jag beviste genom flitigt arbetande,
att jag var nog satisfierad med mitt nådiga tillstånd,
då jag knappt en gång i månaden viste mig på slottet,
och det endast vid bal. Men så länge slädföret räckte,
försummades sällan någon eftermiddag att fara ut,
antingen att låta en af de yngre fröknarne Taube åka
hvar sin tur, ty nu var fröken Hedvig genom hans
majestäts visiter generad, eller ock föra min Cloris, som nu
snart skulle hafva bröllop. Falcken själf gjorde ibland
sällskap, och min häst hade nu vunnit det renommé, att
flera begärliga bjudare offererade mig 200 plåtar. Men
jag var själf kär at min hast och glad att ej behdfva
sälja honom, helst jag därmed gjorde min mentor nöje,
att vi kunde följas åt.
Uti martii månad blef amiralen gref Taube
förordnad till president i amiralitetscollegio i Carlskrona.
Herrskapet lagade sig till flyttning med första öppet vatn
och det hölls hemligt, att fröken Hedvig blifvit hoffröken
och skulle kvarblifva. Jag, som igenom fröken Beate
Lisken fick denna underrättelse, sökte nu mer än:
tillförene att förvärfva hennes grace, men med en sådan
utmärkt ödmjukhet, att hon flera gånger frågade mig,
hvarföre jag nu mer än tillförene vore så främmande mot
henne, det hon undanbad sig och ville veta ordsaken.
Efter flera paminnelser harom, och da vi en dag sutto
ensamma, fortrodde jag henne, hvad jag redan en hel
månad vetat, och att jag kände hos mig en oupphörlig
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
