Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fått detsamma, men som nu var på sina utländska
resor. Hans maj:t täcktes själf utur gref Taubes hus se vår
parad, och i hög person efter munstringen, som höllts af
generalen Reutiger Fuchs (sedermera öfverståthållare),
emottaga honnören och generalsalfvorna, hvilka gingo
admirabelt. Denna höga nåd, som vederfors ett enkelt
kompani, kunde vi tillskrifva fröken Hedvig Taube, som
under hela munstringen stod utmed hans majestät i
fenstret. Denna hedersdag, väl passerad, var ganska
angenäm, och blef jag om aftonen hos amiralen tillika med de
andra 3 frivolontärerna befallte till hans bord uti ett stort
sällskap af dess familj, hvilket mera flatterade de andra
2 än oss bägge, som dageligen voro i huset.
Jakten Amalia, hvilken skulle föra gref Taubes familj
till Carlskrona, arbetades dageligen och gjordes ganska
grann. En lastdragare, Hernösands Vapn, utrustades till
amiralens husgeråds transporterande, och dageliga
inpackningar skedde. En dag frågade grefvinnan Taube,
om jag ville följa dem till vägs. Jag tog detta för
hasleri och svarade, att det alldeles dependerade af hennes
nådiga och grefvens befallning. — ”Jag skall säga till
min man. Endast byggmästaren tillåter det, så kan du
konvojera min svägerska från Ornön tillbakars hit”
(men ej nämnde fröken Hedvig). — ”Jag är öfvertygad,
det byggmästaren ej refuserar mig, om ers nåd befaller.”
— Amiralen kom i detsamma in, då grefvinnan sade till
honom, att hon ville hafva mig med, det han straxt biföll,
och befallte mig göra mig färdig att följa till Ornön på
14 dagar. — ”Tag en liten koffert med dig, så kan du
få den med min syster tillbakars.” — Jag, glad öfver
denna heder, gick straxt upp och berättade min mentor,
hvad amiralen befallt. Han, som alltid hederlig,
gratulerade mig och sade, det jag till slut ej borde försumma
att vinna presidentens grace. Härifrån gick jag till min
farbroder, som äfven var ganska nöjd, att detta anbud
skett mig, och frågade, om det är sannt, att fröken
Hedvig är nämnd till hoffröken. Jag stod i beråd, om jag
borde säga, hvad jag visste, att därigenom markera den
grace, jag hade där i huset, eller om jag borde hålla det
tyst. Och efter litet besinnande svarade jag, det jag
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
