Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dinéer och supéer samt dessutom hos Utterodt och
Bestucheff ofta i hans sällskap, lät han aldrig märka det
minsta att få mig till Preussen. Denna societet gjorde
lika fullt hos Cedercreutz den misstankan, att bade den
preussiska och saxiska ministern spelte deras intrig att
narra mig, ehuru jag vid min farbroders flera varningar
försäkrade, att ingendera af dem på minsta sätt direkte
eller indirekte gifvit anledning därtill, och att jag
dessutom hade för mycket ambition att bli soldat i Preussen,
och så snart någondera af dem gjorde mig en sådan
proposition, lofvade jag heligt för all tid kvittera deras
hus och evitera deras sällskap. Men allt detta kunde ej
ändå tillfredsställa min fabror, som i detta ämne
misstänkte mig.
Fröken Taube, som redan midsommarafton flyttat
på slottet, hade jag nu på dess befallning alla söndags
eftermiddagar fått uppvakta, och flera gånger varit där
under det hans maj:t till henne uppkom, hvaraf jag blef
öfvertygad, det fröken rekommenderat mig uti hans
maj:ts nåd. Ty konungen i förbipasserande viste mig
alltid under några ord en nådig min.
En söndag i september, då konungen, följd af
kammarherren Broman, träffade mig i frökens förmak,
befalltes jag ej gå bort, och en stund efter blef jag inkallad,
då hans maj:t med nog allvarsam min sade, det kommit
till hans öron, att jag för mycket frekventerade preussiska
ministerns hus, frågade nådigt, om ministern nämnt om
något engagement till Preussen, och befallte mig ej dölja
sanningen. Jag försäkrade i djupaste underdånighet,
att ingen af de lierade ministrarne direkte eller indirekte
på minsta sätt tenterat en fråga, som skulle göra mig
ovärdig att vara svensk. Ty jag hade endast mitt hopp,
”att blifva Ers maj:ts trogna undersåte, och således för
mycken ambition, att anse preussiska tjänsten på något
sätt lyckelig, då mina föräldrar ej spara kostnad att göra
mig skickelig med tiden kunna vinna Eders maj:ts höga
nåd till någon tjänst i fäderneslandet.” Hans maj:ts
ansikte tycktes under min bekännelse blidkas, och han
bad mig vid sin onåd ej på minsta sätt entrera i sådan
handel, och om de bjuda till, då lämna konungen
under
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
