Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från sjöofficersskolorna. Officersexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de åter nu i aftons måste betala någon agio till mig som
interims kassör.” — ”Interims lärer det ock säkert bli,
om du så hushållar.”
Den 28 januari tog Blesing och jag afsked och
reste till Stockholm, dock igenom Upsala att se mina
bekanta herrar professorer och att Blesingen skulle fA
se denna bekanta akademi. Vi togo da genste vagen
och om afton kommo till Upsala kl. 11, da jag for direkte
till vår gård, där en gammal trädgårdsmästare hade vård
om gården. Här gjorde jag visiter hos de mesta herrar
pofessorer, men icke en enda utom landshöfdingen
baron Brauner böd oss till en middag. För öfrigt åto vi
nog uselt pa Sifvers kallare, och den 1 februari afreste
till Stockholm, Blesingen outsageligen nojd med denna
Bergslagsresa.
Hos statssekreteraren Falker passerade jag andra
dagen hela formiddagen, och sedan jag atit hos Cedercreutz,
gjorde jg uppvaktning hos riksradet Sparre och hos alla
tre ministrarne, dar jag plagade umgas, men fannt ingen
hemma. For da till min Cloris, dar jag hade den surprisen
hora henne vara gift med W..., da modern hoppades, det
jag ville hedra hennes måg med mitt besök och se, om
den unga madame efter 8 dagars giftermål vore sig lik.
Vi haslerade, och jag trodde det mad:lle Stina Greta
nu som fru kanske ej mera vill känna mig. Men gumman
försäkrade, att hon alltid estimerat min vänskap, och
att min godhet för henne uppväckt de andra flickornas
jalousie. — ”Det är lycka, att min bekantskap ej hade
samma verkan hos hennes fästman, och som man skall
jag väl akta mig gifva honom anledning.” — ”Det har
ingen fara, han är ingen visper, utan en allvarsam
beskedlig karl.” Och då jag tog afsked, bad gumman mig
till söndags middag, det lofvade jag.
Nu började min mentor lämna mig reglorna till
masters och rundholts uträknande efter allahanda fartygs
skapnader, som blef mitt förmiddagsarbete. Den myckna
snön, som nu var, hindrade all kappkörning att endast
gator och landsväg till Brahelund kunde nyttjas. Men de
ofta infallande urväder gjorde, att jag sällan fick nyttja
min slädtrafvare, utan i det ställe roade mig efter
midda
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
