Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Lissabon som styrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre mankera er, som er taille och figur ofelbart muntrar
dem därtill. Men för Guds skull, gå aldrig i sådana hus,
ty ni riskerar ej allenast edra pengar, utan ock hälsan hos
det...” — ”Jag försäkrar kaptenen, det jag all min tid
haft en afsky för publika kvinnfolk. Ni bör med rätta tro,
att en ung karl af min vigör ej kunde passera sig utan.
Men jag bedyrar heligt, att jag ännu aldrig rört någon
sådan människa, utan varit nog lyckelig finna sådan
accés, att jag aldra minst kunnat riskera hälsan.” — ” Ja,
om ni vill hålla samma tanka här, så tör jag nästan
försäkra, det ni gör lycka i de bättre husen. Ty jag skall
säga er en hemlighet, den jag af lång erfarenhet har,
emedan jag nu redan i några 30 år farit på Lissabon, att
fruarne här hafva oändeligt godt öga till alla främmande
och i synnerhet till de svenska, som de räkna sig genom
göterna vara allierade med. Ty ni skall veta, allt
hederligt folk här pretenderar härstamma från den lilla rest
göter, som voro kvar i landet, då morerna blefvo utdrefne,
och herrarna här äro genom klimatet nog svaga att kunna
fullgöra deras skyldigheter. Således, om ni för er
hederligt upp och undviker de. omtalte nedriga ställen,
vinner ni snart kredit och gör lycka.” — ”Hvad lycka kan
en styrman hos hederligt folk pretendera? Och jag vill
aldrig här vara känd annorlunda än styrman, det har ju
kapten lofvat mig.” — ”Ja, hela världen kan ju se, att
ni intet är af gemen extraktion, och då lärer dräkten ej
ligga er i vägen. Det är person och ej kläderna, som
stilla deras begär.”
Vi haslerade i detta ämne, under det gubben i glädje
af en lyckelig gjord resa tog sig i punschen ett litet rus,
och var ganska munter att resonera på fruntimmers
chapitre. Och då han lade sig, frågade han, om jag ville i
morgon följa honom i land, så skulle han adressera mig
till en landsman baron Carl Armfelt, som är konungens
guarde du corps, i ungdomen changerat religion, nu här
gift sig med en iriska, som mår väl och håller vinhus,
men en beskedlig människa. Han är en ganska beskedlig
och hederlig karl, tjänar gärna sina landsmän, och han
kan väl följa er omkring att bese staden, då jag ej har
tid.” — ”Jag tackar ödmjukast, men följer helst
kapte
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
