Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Lissabon som styrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan gick jag in till frun och komplimenterade
hennes grace att som gäst uti hennes hus få visa min
tillgifvenhet. Hon däremot var ej mindre vänlig än
hennes herre, beklagade endast, det här i afton ej vore
något sällskap, men om det roade mig göra ett parti
piquet, medan hennes man i dag vore ockuperad? Detta
gaf mig anledning säga henne små grannlåter, dock med
en förställd modesti och spelbordet insattes, hvarunder
jag mera lärde känna hennes charmanta karaktär att
instruera mig om etiketter, umgängessätt och nationshumör
på det aldra artigaste sätt. Hon beskref damernas
karaktär sådan, att jag därunder kunde draga den
flatteusaste lefnad. Men som jag tyckte allt abuterade att reta
mina känslor, vågade jag med en slags uppriktighet
försäkra henne, att sedan jag haft den lyckan från första
moment erfara hennes agreabla fasoner, hennes
intagande gracer, allt förent uti en fullkomlig skönhet, så vore
mitt hjärta redan uti de band, hvilka aldrig mera kunde
lösas, ehuru jag ej vågade hoppas minsta retour,
försäkrade om den oförändrade beständighet, som är hos vår
nation osvikelig. Detta afhörde hon ehuru med
varierande couleur, och jag märkte en liten gäsning, som gaf
| mig sma apparancer, distraktion i spelet styrkte min
tanka, men utan att hon svarade det minsta förr än
tou
| ren var all, då hon med någon slags rörelse steg upp, och
jag passade momenten att med nog utmärkt tendresse
krama och kyssa hennes hand, hvaröfver hon viste sig
litet fier och sade, att det ej vore tillåtet kyssa en hustrus
hand, tillade att jag vore en farlig kavaljer téte a téte, och
att jag borde menagera henne. Men hennes
embarrassanta utseende tycktes visa, att reprimanden ej kom af
ett hårdt hjärta, ehuru hon en moment gick från mig,
medan kammartjänaren tog bort spelbordet, utan att vi
likviderat eller lämnat kortpengar, hvarföre jag gaf
honom en portugisisk dukat till kortpengar. Då frun åter
utkom och vi voro ensamma, frågade jag med en bestört
min, om mitt hjärta så förrådt mig, att jag olyckligen
alldeles fallit i hennes disgrace. — ”Anse mig ej på den
sidan, men jag får förlåta er ungdoms hetta, endast ni
lofvar hadanefter vara mera diskret.” — ’’Diskret,
ma
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
