Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Lissabon som styrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talesätt uti den societet, jag var uppfödd. Konsuln
tillbakars tog äfven en gladare min, började haslera, det
han ännu tviflade, att jag vore dens son, som Dickesson
debiterat mig för. ”Ty här äro Stockholms skeppare,
som trodde sig känna er för en ung Tersmeden, men de
visste intet visst.” — ”Det kunde kanske vara möjeligt,
att de känna mig för honom, ty jag känner honom rätt
väl, och vi äro alldeles lika långa.” — ”Ja, om så vore,
som jag nog börjar tro, att ni ej ännu vill vara känd
under ert rätta namn, så gjorde ni ganska väl att ändra
klädedräkt. Ty skulle det blifva bekant, att ni är
statssekreteraren baron Cedercreutz brorson, så passade det
sig intet här i landet visa sig i styrmanskläder, ty en
statssekreterare anses här som första person i riket näst
konungen, lika som premierministern hos oss.” — Detta
kommunicerades som en löpareeld och holländska
agenten, gref Alorno och flera, som fått deras tvifvelsmål
upplyst, kommo och komplimenterade mig. Jag blev i hast
baron, och hade nog vanitet att ej refusera den nya
titeln, hvartill Arfvidson af okunnighet var ordsaken, och
detta flatterade obeskrifligen Bourgerin, som nu yrkade,
att jag skulle flytta i hans hus. Vi foro tillsammans
hem och den nye baronen presenterades frun, som ej var
mindre satisfierad, att hon ej misstagit sig.
Innan vi gingo till bords blef det decideradt, att jag
skulle straxt flytta i deras hus, och jag bemöttes af både
herre och fru med en så oförväntad vänskap, som om
jag verkligen varit deras nära anhörige, och kunde ej
utan ömmaste invärtes känslor och tacksägelse vörda
försynens obegripliga styrelse, som tycktes leda till en
besynnerlig lycka. Så snart vi kommo från bordet, följde
Bourgerin mig på sidan om matsalen uti 2:ne ganska
magnifikt möblerade rum af förmak och sängkammare,
samt innanför en stor garderob och sade, att dessa rum
och hela hans betjäning vore till mina ordres, om jag
gör efter löfte honom den äran och vill flytta hit.
Skyldiga komplimenter öfver en så oförväntad godhet slog
jag upp på bästa viset, och att jag ansåg honom i faders
ställe och skulle aldrig mankera uti en däremot svarande
vördnad och tillgivenhet.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
