Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lissabons societet och hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alorno som min konduktör veta, när jag kunde vid
hofvet presenteras, det han trodde nästa söndag kunna ske
efter mässan, var ganska poli och följde oss 4 steg utom
tapeten, då vi retirerade oss. Uti yttersta rummet tog
grefven mig på sida och hviskade, det han glömt säga
mig en fason vid dessa publika visiter, som jag lärer
finna både främmande och impertinent, nämligen att det
är brukeligt gifva lakejerna i trappan drickspengar. Vid
utgåendet följde jag grefvens råd och gaf ut 6 crysados
novos på bägge sidorna, där livréerna stodo och räckte
fram sina hattar, och till schweizaren vid porten äfven
2 crysados.
Härifrån foro vi forst till duc de Cadavall, dar pa
samma satt emottagna med mycken pomp. Hertigen, en
gammal och feter herre, syntes mycket fornam och hade
hos sig en prelat utom 5 andra herrar med ordnar, sa
att efter presentationen, hvilken var nog torr, i det att
hertigen ej talte annat än portugisiska, kom en af
herrarna, som talte fransyska och hade stora röda bandet,
charmant och artig herre, hvilken Alorno presenterade
mig hos, och sade det var guvernören markis de Cascais,
då jag berättade min föresats att förmiddagen uppvakta
honom, hvaröfver han mycket poli komplimenterade.
Han berättade, det han varit uti Sverige och Danmark
under dess ungdoms resor, att han uppvaktat den store
kung Carl XII uti Polen och påminte sig ännu gref
Piper och gref Rehnsköld, hos hvilka bägge herrar han
njutit mycken politess, hvarföre det skulle af hjärtat
fägna honom kunna visa en svensk kavaljer någon
höflighet, och som han i dag ej kan ha den äran emottaga
mig, hoppas att jag gör hans hus en annan dag den
heder. Efter denna diskurs retirerade vi oss med en
reverens för hertigen och foro till duc d’Aveiros.
Hertigen, en herre af ungefärligen mellan 40 och 50 år, var
attackerad af podagra och tog emot oss i dess
sängkammare sittande i en fåtölj med ombundna fötter men
annars klädd, talte tämmeligen väl fransyska, beklagade,
det han i denna positur emottog mig, men den glädjen
att få min visit, var ordsaken att sjukdomen ej hindrat
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
