Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lissabons societet och hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl klädd, men som, efter presentation under namn af
donna Clara, fäste sina ögon med en sådan attention på
mig, att jag under diskurs med donna Victoria blef helt
flat. Jag fannt denna människas ögon så besynnerliga, att
jag som oftast oförmärkt kastade ögonen på hennes, dem
hon uti djup tanka så fästat på mig, att hon icke en
ging blinkade. Donna Victoria markte min forundran,
men lit ej det ringaste däraf förstå, utan kontinuerade
att haslera. Detta gjorde mig besynnerliga tankar om
donna Claras ögon, att jag började tvifla, om hon var
rätt klok, ty hon satt som en orörlig bild med frun i
soffan och jag på en stol emot dem. Om nu donna
Victoria märkte min inquietude, vet jag intet, men hon sade:
”Rätt nu lärer donna Clara entretenera er, sedan hon
mediterat.” — ”Jag undrar intet, att en så ovanlig längd
surprenerat er, madame,” sade jag till donna Clara, ”men
så har er alteration öfver en sådan ovanlighet allt for
mycket skadat edra ögon, fruktar jag, det ni dock
pardonnerar, som ej mitt fel.” — ”Min herre,” svarade hon,
”tyd ej illa min nyfikenhet att väl betrakta er. Det är
ett fel, som naturen ålagt mig,” och gjorde mig
faselig granna komplimenter, hvarigenom vi kommo i
gladaste raljeri, utan att jag vidare blef upplyst, men fru
Galeer med dess syster och en annan dam, som jag ej
kände, kommo och hindrade vår munterhet. Jag
presenterades för den okända frun, hvars man var fermier
général vid namn d’Acosta, men som hon ej kunde annat
än dess modersmål, blef vår konversation kort. Fruarna
entretenerade hvarandra på portugisiska och jag talte
vid mademoiselle du Faij, fru ,Galeers syster, och blef
underrättad, hvem donna Clara var, som uppväckte min
förundran öfver följande berättelse.
Hon är född snickaredotter här i staden med de aldra
kesynnerligaste naturens förmåner, dem hon ifrån sin
spädaste barndom markerat. Hon har med årens
tilltagande visat sin besynnerliga instinkt, att då hon sett
en människas bara bröst, som haft något invärtes fel,
bar hon straxt sagt, det hon såg, hvari det bestod, om
lungorna voro attackerade, om några polyper var i
hjärtat, som hindrade blodets cirkulation, och om henne
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
