Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lissabons societet och hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toiletten och anmälte don Emanuel med den svenska
kavaljeren. Hertiginnan satt vid dess toilett, en gammal
respektabel fru satt i soffan och 3 unga väl klädda flickor
stodo kring toiletten, hvar och en med något i hand,
som hörde till klädbonaden, frisören var i arbete med
hertiginnans hår, och i denna societet blef jag som redan
känd framförd till hertiginnan, som endast litet vände
sig i stolen och med en graciös nick sade, att denna
reception borde öfvertyga mig, att hon räknade mig redan
bland sina vänner, och vi började haslera öfver sista
entrevuen, och då hertiginnan var friserad, steg hon upp,
gjorde mig en reverens och presenterade mig för den
gamla frun, som satt i soffan, hennes mastra donna
Cecilia Odemar, hvarefter hertiginnan hoppades, jag
hädanefter gör henne visit vid toiletten, då jag behagar, och vi
retirerade oss.
Efter middagen blef vår första visit hos
markisinnan Marialva, sedan markisinnan Minas, därefter hos
grefvinnorna Calhese och Mazarembas, allt utan
ceremoni och inkognito, som det här kallas. Dessa 4 damer,
som jag redan sett vid Jonquieras, voro outsägelig
charmanta, så att jag på hvardera stället uppehölls öfver
%timme, och toilettevisiter, hvartill jag hos dem
admitterades, var en marque af favör. Deras munterhet i litet
sällskap är obeskriflig, allt deras sladder turneras i
ekivoker och lyckeligast den, som kan gifva de finaste, så
att deras sällskap däruti är den bästa skola. Hela den
så kallade inkognito bestod däri, att man inga tiggande
livréer fannt i trappan, annars voro rummen öfver allt
lika garnerade med pager, duenjas och signoras, hvilkas
antal utmärkte husets förmögenhet. Hvar och en af dessa
damer hade inne hos sig en gammal respektabel fru
kallad mastra eller guvernant och en liten vacker gosse
mellan 9 och 11 år, ganska propert klädd, kallad
menino, och är gemenligen af adel samt deras första
kavaljer, hvilken syssla han dock ej längre får behålla än
till 12 år, då han blir page.
Vid hemkomsten fannt jag hos donna Victoria -— ty
nu började vi kalla hvarandra efter landets mod vid
döpelsenamnet — en ung dam af ungefär 23 år, mycket
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
