Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ordsak adorera så väl deras skönhet som charmer,
jag har äfven den karaktär, att da jag deciderat mig,
kan ingen ändra min föresats, det må misslyckas eller
lyckas. Jag är dessutom ännu så främmande, att
modestien hallit mig från all decision. Således kan ni, min
nådigaste, vara öfvertygad, att mitt hjärta ej på minsta
sätt är fängsladt, och skulle jag räkna denna moment för
den aldra lyckligaste, om det reusserar, att jag kan
behaga er. Ty jag känner något inom mig, som dikterar
min lycka. Blir den härigenom fullkomnad, hoppas jag
ni skall finna, ni ej misstagit er om en tillgifnaste
karaktär, som aldrig skall förordsaka er oro eller missnöje.” —
”Ert yttrande svarar alldeles mot mitt hopp. Det
återstår endast ett förbehålld att sauvera min heder, som
sker, då ni på intet sätt i tal eller umgänge markerar
mig annan preference, än den ni hitintill gjort. Ni lärer
finna, att jag förut af er är känd, men min försiktighet
har fordrat blifva förvissad, om ni förut hade någon
förbindelse. Nu ankommer det på er, att göra min lycka
eller olycka” — och i detsamma kastade hon voilen af
sig. Min surprise att just finna den, som jag i mitt
hjarta tycktes preferera, var obeskriflig. Jag gjorde
henne de tendraste deklarationer och bedyrade min
oforvantade lycka. Hon 4 sin sida betygade ej mindre
satisfaktion och vårt förbund slöts med ömse sidors
forbehåll och försäkringar, hvarefter hon lämnade mig en
nyckel till denna port, att jag med all trygghet kunde
besöka henne de tider, dem hon i sällskap alltid fick
tillfälle kommunicera mig. Denna rendezvous varade öfver
halfannan timme med bägges obeskrifliga nöje, och hon
lofvade om fredag, då vi råkades, kunna lämna mig
timman till en angenämare konversation, och under det vi
togo afsked, bad hon, det jag ville till en hågkomst af
vår vänskap bära denna ring, som väl först borde
omfattas att passa till mitt finger, det hon lämnade åt mig
själf, på det ej juveleraren skulle draga någon misstanka.
Och jag gick ganska förnöjd och lika osynlig af någon
främmande hem till middagen. Denna händelse
inquieterade mig något i anseende till donna: Victoria, som jag
redan entamerat, men som det omöjeligen kunde blifva
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
