Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt vanliga parti. Vid hemkomsten, så snart jag var
afklädd, läste jag min biljett, som inviterade mig till
i morgon eftermiddag kl. % 4 på vanligt ställe,
hvarefter jag lade mig.
Nasta dag kl. % 4 eftermiddag inställde jag mig
till fot efter biljettens lydelse hos min skönhet. Här
fannt jag hos henne de talents, som obeskrifligen
surprenerade mig, ty hennes faconer var att lära en aldra
tendraste amant, huru han borde skicka sig mot en skönhet,
hos hvilken han ännu hade föga apparence. Jag var
embraserad med hennes obeskrifliga tillgifvenhet, jag
fruktade att det var en förställning men öfvertygades att allt
gick af hjartat, ty hon var likasom misslynt, da jag ej
gjorde nagon resistens. Men till slut blef min tur att
profitera af hennes lärdom, och då blef ett det kraftigaste
vänskapsband knutet. Jag på min sida gjorde henne de
dyraste försäkringar om trohet, häftig kärlek och aldra
heligaste tystlåtenhet. Hon däremot viste mig det aldra
generösaste tankesätt att aldrig göra andra pretentioner
än dem, som konvenerade mig, och att vi skulle hafva
den inbördes uppriktigheten säga hvarandra, om något
minsta kunde skilja oss emellan, men framför allt att
alltid och i alla sällskaper bemöta hvarandra på lika sätt
som i går. Hon missunnade mig ej pour le moment
profitera af de rendez-vous, dem hon trodde för mig
oundvikelige, men förbehöllt sig likafullt äga mitt hjärta
beständigt. Denna tendresse och generositet satte mig
1 största förundran, men som jag nu kände mig mer och
mer charmerad uti hennes karaktär och kär, så gaf jag
henne de fullkomligaste försäkringar, det jag aldrig
kunde för ett ögnableck attachera mig till någon annan,
mycket mindre acceptera någon rendez-vous. Under
denna agreabla konversation passerade vi till kl. 5, da hon
vid gladare humör sade mig omständigheterna, att så
fritt kunna hafva mitt sällskap. Ty rummet, där vi voro,
hade en cacherad väg till hennes kabinett, och som
hennes mastra, ehuru en fru till åren, vore nästan vis-å-vis
mig i samma passion som hon själf, så vore hon
kapabel att bidraga till mitt nöje, ”ty som hon ej har lika
godhet for min man, så har jag hos henne märkt någon
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
