Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anledning att tro hennes tillgifvenhet för mig. Ni bör
därföre vid tillfälle visa henne alla égarder, men jag
förbehåller mig,” sade hon med en leende min, ”att jag ej
procurerar mig någon rival.” — Jag retirerade mig i
väntan af hennes vidare ordres, dem hon lovade mig
nästa assemblée och haslerade, det hon litet ville
recolligera sig från den nuvarande ställning.
[På kvällen håller T. tillsammans med markis
Lorena bank hos grefve Povalides och vinner 2,372
moisdores.]
Söndagen den 29 juni lät jag mitt folk gå i mässan,
under det jag i stillhet höllt mina böner och tackade
gud, som så underligen styrt min lycka. Kl. 11 kom
Lorenas bud, om jag kl. % 1 ville möta honom på
prinsessan af Brasiliens sida, då markis Unhas lofvat
presentation. Jag klädde mig och for upp på slottet,
där jag efter mässan kl. 1 först presenterades för
kronprinsen en passant, hvilken endast gaf mig en nådig
nick utan att säga ett enda ord, ehuru han två minuter
stannade och såg på mig. Men hos prinsessan blef jag
med mycken nåd emottagen. Hon frågade, om jag ej
ärnade äfven se Madrid, huru länge jag varit från
Sverige, om klimaten denna tiden i Sverige skiljer mycket
från den portugisiska, hvarpå jag med all ackuratess
svarade och lämnade henne tillfälle väl betrakta mig, det hon
ock ej underlät och som oftast smålog till hertiginnan
dAveiros, som stod utmed henne, hvarefter prinsessan
talte med spanska ambassadören och sedan retirerade sig.
Härifrån gingo vi till prinsessan Francisca, där jag utaf
markis Minas presenterades. Prinsessans cour bestod
endast af tre damer och gref Povalide som hennes ecuyer.
Men hon var obeskriflig charmant och familjär, att jag
tyckte mig se hennes hjärta. Ty hon, som själf lång,
raljerade öfver min längd på en ganska artig fot och
slutligen hoppades, det jag ej finner Lissabon så
desagreabelt, som hofvet är tyst, hvarefter hon retirerade
sig, och jag följde Lorena hem till middagen, då vi
under vägen roade oss öfver bankens lycka. Hos
markisinnan var endast hennes syster och svåger och en
markisens broder, öfverste. Jag komplimenterades af
mar
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
