Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kisinnan att acceptera hennes bord som vän, då hennes
herre imprevu obligerat mig på en familjär fot utan
ceremoni. — ”Jag, min nådigaste, som alldeles okänd af
edra stränga etiketter och som således ej förstår taga
dem i akt, anser alltid för den första grace att ej blifva
med ceremoni bemött, ty utom en anständig politess
känner vårt hof ej några genanta etiketter.” Vi passerade
en ganska agreabel och nätt middag af 6 fat utom
konfektyrer och voro muntra under hela dinéen med
allehanda resonemang. Då jag retirerade mig, frågade
Lorena, om jag ej ville följa honom efter siestan till
madame Rosali.
Jag for då hem, sedan jag i tysthet lofvat Lorena
kl. 5 hämta honom att göra denna visit. Efter en
kort siesta tog jag först te in hos donna Victoria och
sade, det ännu hade 2:ne visiter efter middagen och
hoppades i afton träffa henne uti engelska faktoriet, for
så till Lorena, och vi följdes åt uti min chäs till signora
Rosali, som hade sin yngre syster Maria Santini inne
hos sig. Jag presenterade markis Lorena vid dess
karaktär, och som han var en vacker figur och dessutom
charmant herre utaf hofvet, imponerade det på madame
som främling, och jag lämnade dem i konversation,
medan jag ställde mig in hos hennes yngre syster, som var
en onaturlig kvick och yr espieégle, och hade knappt nog
en kvart talt vid henne, förr än hon hviskade till mig
att lämna hennes syster med den tendre kavaljeren och
retirera oss i förmaket, att ej hindra dem. — ”Hvad!
soupsonnerar ni er syster att så snart attendreras?” —
”Unga hustrur på en främmande ort, som tenteras, äro
ej att lita på.” — ”Än ni själf, huru anser ni då oss
ensamma i ett rum?” — ”Som flicka, hvilken ej räknar
dess ålder. Jag fruktar ej, att ni gör mig skada.” —
Detta föll mig så narraktigt, att jag ville probera
hennes kontenans. Vi gingo i förmaket och jag gjorde
henne till försök tendra propositioner, hvaraf jag lärde
känna en 13 års flickas koketteri, som gick längre, än
jag kunde imaginera mig och hvaröfver jag blef ganska
flat. Men hon lät ej decontenansera sig, utan
försäkrade, att jag var den första karl, hon någonsin tyckt
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
