Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På slottet Aveiro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lades. Som klockan ännu ej var 7, befalltes ett nytt
dref, men jag talte vid Alorno, att jag hade lust fälla
ett vildsvin, hvaremot han gjorde åtskilliga
invändningar, att den jakten ej vore nöjsam. Således afstod jag,
och han besäg min studsare och frågade, om jag trodde
med kula kunna fälla ett djur i spränget. — ”I Sverige
bruka vi till sådan jakt aldrig annat än kula,” beskref
björn- och älgjakt som mycket farligare och fattigantare
än vildsvinsjakt, och att det alltid är flattösare för en
skytt att fälla ett sådant djur än en tung rapphöna, att
de större djuren ej med hagel kunna dödas, och
beskref konungen i Sveriges björnjakt. Emedlertid talte
han med hertigen om det, jag sagt honom, så att jag
fick hela cirkeln omkring mig och måste berätta om våra
björnjakter, dem de ansågo som allt för farliga. Detta
blef en god timmas entretien, till dess vi åter hörde
jägarne, och hertiginnan bad få se, om jag med kula kunde
träffa ett djur. — ”Ehuru jag nu på flera månader ej
skjutit md kula, skulle det vara för mig skam som svensk
att mankera.” — ’’Det ar vara viss pa sin sak, det torde
val anda nagon gang mankera.” — ’’Hvad parerar ers
nad?” — "Jag vill ej parera i fruktan att vinna.” —
I detsamma kom en enda råbock långt framför drefvet
och på sådant håll, att ingen med deras hagelbössor
vågade lägga an. Men jag tog mitt tempo i akt, ehuru nog
långt håll, och hade den lyckan fälla bocken, som
oandeligen fägnade hertiginnan, hvilken sade: ”Om jag kännt
er fermité, hade jag säkert parerat något.” — ”Det torde
ännu kunna ske, innan drefvet kommer,” och jag
skyndade mig ladda. Men djuren togo tvärs öfver slätten, att
ingen fick skjuta, och som klockan var öfver 8, samlades
vi vid jakthuset, där våra ekipager stodo, och foro hem,
då jag under resan såg åtskilliga fasaner, som af bullret
uppdrefvos.
Andra dagen efter mässan följdes vi alla åt ned uti
trädgården till en bakom en bäck på sidan om lusthuset
cacherad brygga, där tvenne stora roddjakter, hvardera
med sex par åror, lågo till reds, som förde oss på
holmen, dit vi vid en skön trappa ankommo. Den är en
oblong figur ungefär 300 alnar lång och vid pass 100
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
