Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På slottet Aveiro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bred, rundt omkring murad af huggen sten 4 alnar öfver
vatnhorisonten, hvilken stenmur formerar från
anläggningens trappa en parapet af ungefär sex kvarters höjd,
och med en häck af liguster kring holmen högre än
parapeten, som lämnar en två alnars gång emellan. Den
öfriga delen är planerad med gazon och en hop byster på
sina piedestaler af marmor. Huset består af en stor
salong i oval med kupol till tak och ganska höga fenster.
På hvardera ändan äro två kabinetter tämmelig stora
med soffor på två sidor och fenster i norr och söder,
entréen till salongen åt sidan mot trädgården, där midtemot
man ser genom sundet stora oceanen.
Om natten, då jag en stund sofvit, hörde jag min
dörr öppnas, men kunde omöjligen se, hvad det var,
ehuru jag hörde att en gick fram och tillbaka på
golfvet och suckade. I början blef jag litet haj, men trodde
straxt, att det var en beställd sak att skrämma mig med
spöke. Jag frågade två gånger helt hårdt, hvem det
var, men fick intet svar, d& jag med ifver sade: Gå
harut, ty om jag stiger upp, vrider jag halsen af dig,
vare hvem du vill, ty vet, att jag ej fruktar fantomer.”
— ”Dödlige, var försiktig, jag är en varelse, sänd att
dämpa ditt högmod,” svarades med en karlröst. — ”Och
jag säger dig, du är olycklig om du ej i momenten går
ut. Ditt lif står i fara,” och sprang upp utur sängen,
men spöket, som hade dörren öppen och var utan skor,
skyndade sig undan, och ehuru jag ville öppna dörren
att komma efter, slapp jag ej ut. Detta puts, ehuru ej
af de angenämaste, förargade mig, att jag straxt
öppnade battants, gick in i garderoben, tog min
hirschfängare och lade den utmed mig vid sängen. Men som
jag ej kunde sofva, ställde jag mig helt tyst i
balkongen, i hopp att spöket, då det blef tyst, åter skulle våga
sig in. Men jag såg en hel timme ej mera däraf, då jag
åter frestade, om min dörr nu gick upp, öppnade den,
men såg aldrig det minsta, ehuru det var nog ljust i
salen, hvarefter jag lade mig och, att visa mig orädd
ifall jag ännu en gång skulle tenteras, lämnade dörren
oläst. Hade dock svårt att somna förr än mot
morgonen, då den narraktiga Maria kl. 6 kom in och väckte
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
