Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Lissabon. Maskeraden hos hertig de Lafoes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp min lämnade dosa, frågar, att som det var en
fruntimmersdosa, soupconnerar hon det vara en för henne
tillamnad souvenir af mig, hvilken hon var mycket flatterad
att bära; hon borde dock, som jag ej vid dfverlamnandet
nämnt något härom, tro dosan destinerad till någon
värdigare, och därföre nu återlämnar dosan. — ”Min sköna
mask, ni misstager er faseligen, dosan är ej från mig,
således kan jag hvarken disponera den som souvenir eller
emottaga den.” Hennes faseliga skratt vid detta svar
styrkte mig ännu mera. Ändtligen svarade hon: ”Ni
påstår jag misstar mig. Känner ni ej den
öfverenskomna signalen? Ni kom ju på den till mig.” — ”Jag
vet ej, min sköna mask, hvad ni menar med signal.”
— ”Pardieu! min näsduk.” — ”Det är för mig en gåta.
Hazarden att träffa er som andra masker är ingen
signal, och jag är ej lycklig nog njuta en sådan favör.” —
Hon ville då par force tränga mig att ta dosan med en
slags allvarsamhet, den jag i lika ton besvarade, men
till slut gick hon i fullt skratt ifrån mig och sade: ”Det
är obegripeligt kunna så förställa sig.” — I detsamma
gafs tecken med trumpeter, då musiken upphörde, och
därefter såg jag alla samlas uti galleriet, där de
flocktals parade sig, de röda maskerna först, hvaraf en
offererade mig armen, och vi följdes åt en stor svit till öfra
våningen, där alla rummen med långa bord voro superbt
serverade, hvarest de mesta röda maskerna gingo uti
innersta rummet till ett bord af 48 kuvert, däribland
jag hade den äran vara. Alla måste demaskera sig för
att kunna äta, men min halfmask var så inrättad, att
jag utan att demaskera mig kunde äta. Dock blef jag
obligerad demaskera mig, hvaröfver en hjärtlig glädje
uppkom bland alla, som ännu varit i ovisshet, och jag
fannt den masken, till hvilken jag lämnade dosan, vara
min moitié, och var otroligt surprenerad finna hennes
röst sådan som den var, då hon tog emot dosan, och så
mycket mera styrkt, det hon par gaieté spelt mig denna
attrapp. Dock vågade:jag ej vid bordet låta märka mig,
ehuru hon med största munterhet haslerade mig öfver
min förställningsgåfva mot mina vänner. Diskursen var
på vår ända öfver åtskilliga passerade attrapper och några
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
