Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Lissabon. Maskeraden hos hertig de Lafoes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
charmerad öfver attrappen och sagt, att tvenne af de tre
långa maskerna måste vara patriarkens basister.
Madame Rosali och jag gjorde parti att gå i alla rummen
att se anstalterna och maskerna, som visst voro öfver
400, somliga dansade, somliga spelte jeu de commerce,
somliga haslerade och skrattade, att man knappt kunde
höra musiken, då man var i förmaket innanför galleriet,
där spelbord stodo. På sidan om detta förmak var ett
stort rum, som kom mig väl till pass, ty här serverades
konfektyrer, frukt, glacer, lemonader, likörer och vin, där
vi bägge i nog trägsel fingo, hvad vi begärde, och
haslerade med de andra maskerna. Jag gick sedan fram åt
galleriet ena sidan upp och den andra tillbakars i tanke
att genom signalen finna min röda mask, sedermera i
alla frekventerade rummen, men fick ingen signal, hvilket
inquieterade mig, då jag tycktes mest råkat alla röda
dominos, satte mig uti rummet, där de smärre spelborden
voro, och spekulerade, hvad som kunde vara ordsaken, att
hon ej ville göra sig känd. Under mina reverier
attackerades jag af mångfaldiga masker, som kommo och
gingo. Den ena förebrådde mig vara ingrat, som ej
ville göra dem förvissade om, hvem jag vore, andra sökte
med konstiga frågor utleta sanningen, men de
upplysningar, jag gaf dem, att de ej misstogo sig, gjorde dem
annu mera ovissa. De hviskade och skrattade
sinsemellan, da tre af dem kommo med en sort fértrolighet, talte
om duchesse de Lafoes i sådana termer, att jag borde
känna igen dem, men jag gjorde mig så ignorant och
tilllika nyfiken, hvad det betydde, och de blefvo surprenerade
och gingo från mig, hvarefter jag steg upp, ställde mig
i galleridörren, och får på liten distans se min signal.
Jag går som par hasard dit, börjar med vanligt hasleri
och blef faseligt surprenerad hvarken igenkänna röst eller
aksent, dock utan att låta märka det. Vi promenerade
under skratt och hasleri ned till andra ändan af galleriet,
som var fri för masker. Allt mer och mer hade jag
ordsak misstänka henne ej vara den rätta, och gjorde henne
en fråga, som hon ej kunde svara på, hvaraf jag trodde
mig fulleligen upplyst, att hon fått af den rätta förtroende
att spela mig en attrapp. Vid ändan af galleriet tager hon
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
