Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På kryssning med fregatten Wageningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungariket Portugal är till dess lilla etudue ett
af de förmögnaste riken igenom dess i förra tider gjorda
stora inkräktningar uti Afrika, Asien och Amerika,
hvarigenom dess handel förskaffat stora rikedomar. En
resande finner ej polisen god, ty saknaden af bekvämliga
posthus liksom de elaka vägarna göra resorna genom
landet odrägliga och på flera ställen alldeles omöjliga med
andra kreatur än mulåsnor och oxar, som med deras
säkra fötter passera de hiskeliga precipicer. Provinserna
Estramadura, Beja och Entraduro & Minas äro något
drägligare som de slätaste och fertilaste provinser, men
så nödgas en resande likafullt medföra sin provision, och
kan nästan ej taga ett nattkvarter på något af posthusen,
där endast en usel brits med en paillasse, en slarfvig
trästol och en lerlampa är alla de möbler man finner. Frukt
och viner kan man vid sina årstider väl få, men bröd och
annan mat är sällsynt. Folket är beskedligt och
tjänstaktigt, då man med höflighet bemöter dem, ty den minsta
arbetskarl pretenderar herretitel och deras kvinnfolk
fleuretter, om man skall vara ansedd. Karlarna äro
gemenligen uti detta klimat robusta och väl växta men
mycket basané, som man har ordsak tro härröra af
melange med negrar, hvilket här ej är sällsynt. Populasen
är jaloux och vindicatif jämte soupconeux, och deras
kvinnfolk gifva dem därtill kanske anledning, som nog
koketta och älska raljeri, ekivoker och ett gladt
humör, men däremot får man lämna adeln det beröm, att
ehuru de äfven älska raljeri och ekivoker, har jag aldrig
funnit på manliga sidan minsta soupcon af jalousie. De
förnämsta hafva mycken vivacitet och penetration, äro
de pålitligaste vänner och generösa. Att de ej hafva
kundskaper, som de borde, är ett fel i deras uppfostran,
men i synnerhet hållas damerna i djupaste okunnighet
utom deras religion och etiketter. Dessa bägge
ceremoniela kundskaper är och blir det för de förnämsta damer
lyckligaste att lämna deras eldiga temperament friare
utrymme, ty deras visade vördnad och andakt vid den
utvärtes gudstjänsten är så imponerande, att de därmed
kunna bedraga männer, ja deras biktfäder och hela
allmänheten att tro deras innocence. Deras etikett och
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
