- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 2. I främmande land /
59

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul och nyår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det var grefvinnans släktingar eller döttrar, och
komplimenterade dem, hvilket de med mycken artighet
emottogo. Det styrkte min tro, att det var flickor af
kondition, då den ena gick in, anmälte mig och strax åter
utkom och öppnade dörren. Jag ville krusa med henne,
men då märkte jag hon blef röd och bad mig stiga in.
Jag kom uti en superbe sängkammare och fannt
grefvinnan lika så coquette klädd uti en ganska legere
deshabillé,: som lämnade fri öppning till en tämmeligen
vacker gorge, liggande ganska degagée uti en soffa eller
lit-de-repos. Jag beklagade finna grefvinnan
förmodeligen ej må väl, då hon var i deshabillé. — ”Förlåt mig
det, jag mår ganska väl, men har trott mig ej misshaga
er uti denna habit” — och började göra mig en hop
retande galanterier, som vid mina år ej kunde hindra från
försök, hvartill hon tycktes gifva så mycken anledning.
Hon, kanske mera echaufferad än jag, gjorde avancer,
som surprinerade mig, men då vi kommo i närmare
declarationer efter små andra faveurer och försiktigheter
å hennes sida, frågade hon, om jag ville se hennes
kabinett, som är charmant, och förde mig vid handen inom
sängkammaren uti ett superbt eclairerat rum med en
annu mera commode lit-de-repos. Hon viste mig de
skona, men nog indecenta schilderier, hvarmed rummet
var kladt, som var svårt att uthärda, hvarföre jag sade
henne det allt är charmant, men att preambulerna voro
allt för långa, hvaröfver hon blef så uppmuntrad, att vi
öfvergåfvo schilderierna. Vi hade således nu bortlagt
all etiquette och lefde som i oskyldighetens tillstånd.
Den 28 december proponerade gref Lilo mig göra en
visit hos engelska ambassadören och den preussiska
ministern, som bor på det gamla hofvet, allra magnifiquast
af alla ministrar. Sedan foro vi till ett par gamla rika
fröknar, hvilka äfven hos sig ibland hade assemblée, men
mest priés eller budit sällskap, ty det är den differencen
i etiquetten har, att till assembléer kunna alla komma,

59

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:04:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/2/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free