Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedelser till kryssning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Straxt vi kommo på vägen, där Surmont och
Croemhaut åkte tillsammans uti en phaeton med 4 hästar,
började Graveland, Mänter och von Schoten deras
kappkörning, förbi phaeton. Jag följde efter i fullt traf och
fannt hästarna tämmeligen nära kunna följa de andra.
Trafvarna gaf mig ej tid att se på min moitié, för att
väl d’rigera dem, men par hasard vände jag mig för att
fråga, huru hon tyckte jag körde. Jag fannt henne då
med stirrande ögon, alldeles bleknad, utan att kunna
säga ett ord. Jag höllt straxt in hästarna och fick upp
min luktflaska. Då hon kom sig före, frågade jag hvad
som fattas. ”Jag stridde”, svarade hon, ”mellan courage
och räddhåga, till dess jag fick så ondt af den starka
farten, att jag ej kunde tala, men lät ej märka min
svaghet. Nu är min nyfikenhet att köra harddravers (de nya
trafvarna, som voro ute för första gången) stillad. Nu
begär jag aldrig mera det nöjet.” — ”Ert courage, min
nådiga, hade kunnat medföra en farlig händelse; tänk,
om jag ej kommit att fråga! — ”Bagatelle, nu är jag
bättre, låt oss intet tala om denna händelse, ty jag
skäms för min egen svaghet.”
Sedan körde jag endast i smått traf, och då vi kommo
till halfvege, var redan nära 3 herrar framme i sällskap
med m:lle Croemhaut, syster till von Schotens svåger,
en liten ful, puckelryggig människa, men glad, artig och
munter, mot 30 år gammal. Hon hade med sig fru
Hasselar, fru Ricker, en ung, vacker människa, hennes
systerdotter, och dess svägerska, von Schotens syster, samt
några herrar.
Dessa hade beställt soupé. Men det roade mig se,
huru faselig generad fru von Schoten var i detta
sällskap. Ehuru hennes man sökte persuadera henne, blef
det ett fiert afslag. Hon ville fara hem. Alla kände
hennes kapricer, och ingen ville mycket bemöda sig att ta
henne. Dock skulle vi först fara öfver kanalen, att bese
den renommerade von Linnepps trädgård på andra sidan,
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
