Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedelser till kryssning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i anseende till dess vattenkonster och statuer hålles
för den skönaste i hela Holland.
Som jag förde fru von Schoten och vi gingo
ensamma, ty hon trifdes omöjeligen med de andra fruarna,
började jag föreställa henne, att hon själf var orsaken
till, att hon saknade fruntimmerssällskap, och bad henne
visa mig den gracen blifva kvar i afton, öfvertygad att
hon därigenom skulle vinna allas tycke. Kanske denna
moment är ett öde, som procurerar oss en framdeles
nöjsammare lefnad. Hon afhörde min långa discours med
mycket tålamod och gaf mig tid att haslera hennes små
kapricer utan att blifva ond, ty jag spädde emellan med
hennes berömmande och förtjänster.
Ömtåligare svarade hon, med någon fiere mine, att
hon skulle göra oss till viljes och bli kvar, ”men ehuru
den lilla figuren (m:lle Croemhaut) är kvick och artig
samt disponerar 4 millioner, kan jag ej med henne. Fru
Hasselar gör sig air öfver dess förmenta skönhet, och
de andra två äro ett par borgarenympher, som genom
deras pängar tro sig vara förnäma.” Jag svarade: ”Allt
detta hindrar intet, att ni ej kan och bör bli vänner,
så mycket mera som det är edra nära släktingar. Ert
hjärta är böjt till glädje, och om ni, min nådiga, litet
cederar af er börd, så är jag öfvertygad ni får en rolig
lefnad.” — ”Det är mig omöjeligt, ni känner ej detta
folket.” — ”Nå, vi ska nu lämna denna discours till en
annan dag; var nådig visa mig den gracen att i afton
nyttja ert charmanta humeur. Jag skall kyssa edra små
fötter, om ni öfvertygar dem, att deras preventioner mot
er äro falska.” — ”Ni är en besvärlig advokat”, svarade
hon med dess charmanta mine”, ni kan persuadera mig
till allt.” — ”Ack, hvad jag då vore lycklig!” Och så
tryckte jag hennes arm, hvarvid hon litet rodnade.
Då vi promenerat kring hela trädgården, under det
alla vattusprång voro i gång, samlades vi vid båten,
hvarmed vi Ofverforo. Da m:lle Croemhaut fragade fru von
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
