Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sterverk, som de förundrade. Jag gjorde den lilla
skönheten en present till marknadsgåfva af en strut
fransysk confect och ställde mig in med henne som barn,
haslerande att en morgon få se henne i deshabillé, att
bli fulleligen öfvertygad om hennes skönhet oklädd,
hvaröfver modern likasom hon själf var mycket flatterad,
och tycktes confecturen, som hos ett barn, finna
approbation.
Min bror sade mig sakta och på svenska, om det
kunde passera, att jag följde 2 bondflickor, ehuru han
fann Catie obeskriflig vacker? — ”På marknaden kan allt
passera.” — ”Men allt folket ser på dig!” — ”Jag
skall nu intet mera leda dem, utan låta dem vara i vår
suite.” — Och vi gingo att bese en renoceros, som ingen
af oss tillförene sett. Kl. 6 stannade vi på
pantomimteatern, som var uppbyggd midt på torget, och
speltes där admirabelt till kl. 8, då jag hela eftermiddagen
regalerat flickorna med spektakel, confecturer och
apelsiner, och vid afskedstagandet lofvade jag nästa vecka
vara hos dem.
Kl. 10 gingo vi hem, och jag berättade för min bror
om flickorna, som väl tillåta klappa och kyssa med smak,
men för öfrigt äro så reservés om deras kyskhet, att
man skulle blifva deras största ovän, om man bjuder
till någon oanständighet, och dettta är så inplantat
ifrån mor till dotter, att föräldrarna gärna se, det man
rasar, klappar och kysser, öfvertygade att flickorna äro
måna att träda i brudsängen som jungfrur. Sedermera
tror jag ej, att de hafva samma retenue, åtminstone är
det nu allmän regel för nordholländska bondfolket, och
skulle mödrarna anse den karl för en lurius och
dumhufvud, som ej rasar med flickorna. Men med deras
gelikar tillåta de det ej, utan att vara friare.
Den 1 oktober gick jag till Prinsenhoff. Knappt
kom jag till porten förrän jag var entourerad af
slaapbaas och folk, da jag straxt tillsade, att jag ej ville
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
