Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva andra än svenskar och norrmän. I ögonblicket
fick jag en cirkel af landsmän. En stadig, beskedlig och
väl befaren matros, född i Norrköping, var den första,
som anmälte sig till rorgängare. Jag antecknade 83 man,
och då chefen var mycket nöjd med dem, fick jag
ordres att antaga de återstående, 15 matroser och 11
soldater.
KI. var inemot 3, då jag kom till Wageners på
middag. De sutto redan till bords, 18 personer. Här blef
genom variation af viner ett förskräckligt supande, men
damerna, mot all vanlighet, endast läppjade, då de sågo
att herrarna började rusta, och fru Wagener uppmanade
sin man att få se mitt ölsinne. — ”Gör intet det, min
nådiga, ty jag har den olyckan, då jag blir af vin
echaufferad, att vara alltför kär och fruktar blifva incommode.
Blir jag tvungen, så äro ock damerna nådiga att
pardonnera, om jag ger dem del af mitt tendra hjärta, som jag
annars vet i sin tid cachera.” — ”Det skadar intet”,
svarade hon, ”det blir vår sak att försvara oss, ty det är
roligt höra en drucken mans declarationer.” — ”Kom”,
sade Wagener, ”gör damerna till viljes; få se hvilken af
er först ledsnar på hvarandra!” — ”A condition att jag
ej dricker bort förnuftet, men jag har aldrig i mina
dagar haft mer än halft rus och således ej kunnat
öfverskrida de skyldiga attentioner; dock har jag funnit mig
ganska öm i hjärtat.” — ”Då bör ni i dag vara ?/,, på det
vi fa se ert karlekshumeur.” — ’’Ja, min nadiga, men
jag fruktar för mig själf och skjuter då all skulden
på er!”
Alla damerna instämde med fru Wagener, och jag
sade sakta till fru Wesselar: ”Ni styrker till ett ondt,
som ni själf lider vid, ty jag har en het natur.” — ”Men
ni dödar intet”, svarade hon mig lika sakta. — ”A la
bonheur, efter damerna så befalla, låt oss försöka!” — Och
jag begärde en större pokal Bourgundje-vin och började
visan ”Je suis Casandre” etc., där uti fru Wesselar och
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
