Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosité, och då jag kl. mot I tog afsked, bad flickan, om
jag ej ännu en gång ville hälsa på henne, innan jag
reste. — ”Jag skall om någon möjelighet är i morgon
förmiddagen göra min afskedsvisit, och hoppas fa en
delikat afskedskyss.” — ”S& manga ni vill’, ty flickan
viste sig nu i sin naturel och barnsliga glädje;
hvarunder hon marquerade en otrolig kvickhet. Och modern
bad mig vara valkommen.
Härifrån gick jag till von Schotens att obuden äta
middag och taga afsked hos frun, som jag fannt
ensam, eftersom jag oanmäld ingick, och obeskriflig
charmant.
Den 3 oktober promenerade jag till Buttermarkt,
köpte broderade strumpeband med en narraktig devis:
”Tout est possible” och gick till flickan, som jag
fragade, om hon brukar calecons eller strumpeband? — ”Jag
brukar bägge delarna.” — ”Låt mig se edra
strumpeband”, då flickan drog upp och viste mig dem hastigt.
”Det är ju intet strumpeband, som passar min fästmö;
låt mig byta”, och jag viste henne strumpebanden.
Hon läste devisen, slog hop händren, skrattade, viste
sin mor och explicerade innehållet, men att marquera
mig sin kvickhet sade hon till mig på fransyska, med
ett litet minauderie: ”Här fattas ett ne pas vis å vis
mig”, hvaröfver jag haslerade henne, men förbehöllt mig
själf att knyta på strumpebanden, med försäkran och
hopp att om 6 å 8 år få verificera devisen. ”Grand
Dieu”, svarade hon med en suck och såg upp mot
himmelen, som beviste, att hon senterade hvad jag sade
henne och således tycktes hafva känslor, som
surpasserade hennes år.
Hon satte sig på en stol och jag midt emot, då hon
lade sitt ben på mitt knä helt fritt, under det jag knöt
strumpebanden och bad henne bära dem till hågkomst
af mig. ”Ja, i grafven”, svarade hon och embrasserade
mig med mångfaldiga kyssar. ”Det vore intet rådeligt,
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
