- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 2. I främmande land /
157

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Lissabon och Gibraltar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det lärer ni finna, och ofta reusserar en sådan entretien,
då de själfva väl skaffa tillfället.”

”Men’ huru kan jag få tala vid henne téte a téte, det
är ju omöjeligt som främmande?” — ”Hos henne är det
ej minsta svårighet, ty hon är ej under det tvång, som
den stora noblessen”, hvilkens etiquette jag beskref.

Sedan vi öfver 2 timmar haft denna entretien, blef
fråga om att få henne ombord.

Den 23 november använde jag till visiter och på
operan. Jag såg med glädje, med hvad artiga och vänliga
faconer donna Victoria bemötte min chef, och kunde hon
nog märka, det han var litet småkär, hvarför hon
animerade honom och offererade honom plats i hennes vagn och
loge och bad honom själf nämna de officerare han ville
hafva i logen, ty det var ännu rum for 2:ne.

Bourgerin hade det galanterie låta en
kammartjänare presentera operabilletter till oss alla, som gjorde
mig helt flat. Själf gick jag ned på teatern, klappade
hardiment på deras dörr och blef straxt inlåten, medan
karlen, som öppnade, kände igen mig.

Första visiten fick min sköna Rosali, som
outsägeligen glad emottog mig och lät sin jungfru be Maria
komma in, utan att säga henne orsaken. Det var
besynnerligt se flickans extaie. Hon kom likasom i en
darrning, da hon fick se mig, och tårarna i Ogonen,
hvarfore jag straxt tog henne i famn, lyfte henne
tendrement och haslerade, att hennes alteration kunde blifva
suspect. — ’’Ja, jag undrar intet, ty hon ar er sa
tillgifven, att om hennes år ej förböd mig misstänka henne,
hade jag all anledning.”

Emellertid höll mig flickan innesluten i sina armar,
till dess hon kom sig före. Hon trodde sig knappt själf,
att det var jag, svarande sin syster, det hon nu har sin
efterlängtade glädje och bryr sig ej om hvad hon
(systern) misstänker, hvarefter hon sprang in och
adverterade sina föräldrar, så att jag blef på teatern uppehållen

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:04:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free