- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 2. I främmande land /
194

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Genua

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

norden, min fosterbygd, tyckas vid mina år någon
bekvämlighet fordras, men jag glömmer både år och
fatiguer, då jag får förnöja mina sinnen uti en stad,
hvars stora renommé är känd i historien, hvars
invånare äga hela Europas aktning och hvars kön har den

preferablaste karaktär bland oss människor.” — ”Är ej
min respektabla mask holländare eller engelsman,
hvarom här varit parier gjorda?” — ”De parerande hafva

bägge förlorat, ty jag är af ingendera dess nationer.” —
Och härmed avancerade jag längre fram i galleriet, utur
en cirkel af åhörare, där jag åter kom uti en ny
narraktig discours.

Isynnerhet voro de röda damerna outsägelig affabla
och muntra. KI. efter 12 börjades dantsen, då jag fick
litet mera fred och satte mig. Abbé Fornari kom och
berättade, det vi genom ett invitationskort äro
samteligen i morgon bjudna på assemblée hos Marseillino
Durazzo, att bese operan och sedan soupera, så att entrén
uti societeten är börjad, hvaröfver jag oändeligen
komplimenterade honom. Vi följdes åt genom ett inre stort
rum, där 5 partier voro och visst 8 å 10 bord tillreds
med kort och jettons, och där innanföre öppnades
dörren till ett rum, där jag omkring ett ganska stort bord
såg 4 å 5 man högt stående, utom de som sutto, så att’
jag ej kunde observera hvad spel som speltes.

Med en raisonabel och lycklig vinst af 126 pistoler
retirerade jag mig sakta. Knappt var jag kommen i
stora galleriet, förrän en ung kvick masquera helt
im
prevue frågade mig, om jag icke vore svensk? — ”Jag
bör ej förtiga för er sanningen, ni har rätt, jag är
svensk.” — ”Bravo”, svarade hon med entusiasm och
knäppte med fingret, ”jag har vunnit, ifall ni ej bedrar
mig.” — ”Incapabel bedraga någon, har jag vunnit mera,
då jag efter mitt hjärtas öfvertygelse fått för den
skönaste af hela denna societet göra mig känd” — och sade

henne mitt namn.

194

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:04:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/2/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free