- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 2. I främmande land /
204

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Genua

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en garntöm, seltyget ganska legert af hvit tåg, så att
hela maskin var fullkomlig theatrale och rätt artig.

Mina damer, masquerade under deras mezzaro, satte
sig med mig uti denna granna equipage och befallte fara
till Piazza nova genom Strata Balbi. Dar arreterades
vi ganska ofta af dylika equipager med narraktiga
propos, och mina fruntimber, som voro kvicka och muntra,
svarade pa bagge spraken, alltfor artigt, men nog
equivoquet. Och som jag uti denna voiture tammeligen
kunde cachera min langd, i det vi alla sutto pa botten af
musslan, hade jag den agrement vara okand, ty
mademoiselle, som satt framuti, betackte med sin kjortel en
stor del af min langd. Men ett par masqueras, som jag
supponerade, ehuru de voro uti karl-masque, ville lyfta
upp mademoiselles kjortel att upptacka min langd,
hvilket piquerade flickan, sa att hon i borjan snaste dem. Men
da de pa det allra artigaste, ehuru med nog starka
equivoquer, sade sig narmast kanna hvad hon som
fruntimber borde cachera, blef proposerna sa faseligen narraktiga,
muntra och glada, att jag aldrig pa en gang hort sa
mycket tokeri, hvarunder den ena af dessa masquer fick
tillfalle hviska och béd mig med mitt sällskap soupera hos
marquisinnan Grimaldi.

I detsamma kom en masquera med speglar (som T.
själf bar), och då vi just höllo utmed Salvagas port,
sprang jag hastigt in i portiquen, så att mitt sällskap
trodde jag ville kvittera dem, ehuru endast min afsikt
var att taga bort min domino och visa mig i min
spegelmasque. Igenom ett fenster utur portiquen kunde jag se,
huru dessa fyra, som nyss utgjort mitt sällskap, sågo
härs och tvärs efter mig. Jag gaf då kutsken min domino
i förvar och befallte honom köra hem och lagade mig
fram, där jag såg min andra spegelmasque, aborderade
henne som min hustru och knorrade för det hon låtit mig
söka henne öfverallt, att det ej vore pardonnabelt i vår
landsort att i en främmande stad så skiljas vid sin man!

204

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:04:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/2/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free