Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Genua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte mig uti en soffa att litet besinna, hvad partie jag
skulle taga.
Betjänterna lupo fram och tillbakars, liksom de ej
sett mig, men jag tog resolution och frestade, om
dörren till marquisinnans toiletterum var oläst. I
detsamma kom hon själf demasquerad med 3 masqueras och
låddes vara surprinerad finna mig ensam. Hon bad om
förlåtelse, emedan hon trodde vi skulle träffas till soupé
hos grefvinnan Gjustiniani. — ”Ers nåd pardonnerar då
min enfaldighet, men jag är bjuden af en masquera
soupera här hos er och finner mig attraperad.” — De tre
masquerade fingo en hjärtelig glädje och började raillera min
lättrogenhet. ”Då man ej kan fidera sig till någon
hustru, bör man ej tro andra.” — ”Ni har alldeles raison
gifva mig denna moral, ty min imaginerade hustru
nyttjar som andra tillfället, och jag vet ej, hvar hon nu
kan vara.” — ”Hvarföre lämnade ni henne ensam, att
utan minsta gene få roga sig, ty det är icke alltid som
man och hustru finna största nöje i hvarandras
sällskap?” — ”Den moralen är också riktig”, svarade en af
dem i en hjärtelig glädje. — ”Det är ingen moral, men
jag tror en ifrån älsta tider verificerad sanning.”
Vi följdes nu åt alla 5 på andra sidan och funno
rummen superbt eclairerade och ett pharaobord med circa
40 personer i fullt spel. När spelet slutades, öppnades
dörrarna till matsalen, där flera små bord stodo
serverade med några få ragouer, tallrikhögar och annat
tillbehör, utan stolar, ty hvar och en utan att demasquera
sig tog det han behagade på en tallrik, ställde sig vid
ett fenster eller i en vrå att kunna äta en bit utan att
blifva känd, och ingen sökte interrompera den andra.
Jag som lika fullt känd aflade masquen och satte mig
vid ett bord, hvilket oändeligen rogade dem alla. Inom
10 minuter steg jag upp.
Kl. var nu mot 12, då sällskapet började minskas
och jag äfven retirerade mig. Le Clou blef varse, att
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
