Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De sista läroåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sista läroåren.
Juni 1736—november 1740.
Den 15 juni 1736 lämnade vi Neapel, och den 25
ankrade vi för Algier.
Som von der Pytte bland dess presenter hade 5,000
nya turkiska zequiner, dem han i Neapel uti en påse
emottagit, och hvilka i åtskilliga granna pungar efter
medhafda ordres skulle fördelas bland deyens högsta
ämbetsmän, så slog han ut allt guldet på sitt bord i
kaju
tan, att efter dess nota fördelas. En väl dresserad apa,
som chefen faseligen mycket höllt af och som ständigt
följde honom hvar han gick, var det enda sällskap han
under uppräkningen hade. När han ett ögonblick gick
upp på däck, blef apan kvar i kajutan, och då han
återkommer, sitter hon vid ett öppet fenster, med ena
handen plockande en zequin i sender och med den andra
kastande den i kölvattnet under glada grimacer.
Apan var stor och kunde visst rymma i handen 30 till
40 zequiner. Om hon blifvit skrämd, skulle hon hafva
kastat alltsammans i sjön. Därföre gick v. d. Pytte sakta
upp igen och befallte en karl i hast slå till apan från
galleriet, så att hon flög in i kajutan. Detta skedde efter
önskan, och i förskräckelsen kastade hon ifrån sig 13
zequiner. Hon fick ej annat straff än att arresteras i
sin kedja, utan mat eller drick i två dagar.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
