Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De sista läroåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 8 juli lyftades ankaret kl. 11 nied det allra
härligaste ’väder, och kl. 12 pejlade vi Cap Cassini och satte
vår cours till sjöss.
Alla herrarna gingo till sängs, äfven jag, litet
fatiguerad efter att nog mycket hafva druckit, så att jag
somnade ganska hårdt uti min vanliga sjömansdräkt,
till dess jag yrvaken fick höra ett förskräckeligt buller
och skrik ower all in Godtes namn, men kunde ändå ej
besinna mig, ehuru min hängmatta så hårdt slingrat mot
skottet, att jag knappast kom ur den. Skriket och
bullret väckte mig änteligen. Jag fick i hast stöflar och
surtout på mig och hjälpte mig med största möda upp på
halfdäcket, ty lovartrelingen låg mäst jämns vattnet. Hela
skyn var svart som ett kläde och med en hiskelig åska.
Den ene kunde ej höra den andre, sådan orkan var det.
Sjön spolade öfver, och det arbetades med stormastens
afkapande, hvarvid jag ville påskynda, men tog en plats
i lovart i häpenheten för att fira mig ner i lä och
encouragera folket. Till min stora olycka var det brambrassen,
som ej var fastgjord, så att jag på det hala däcket med
en fart ramlade ned och med vänstra benet under en af
våra 4 punds kanoner fick en dunk i nacken. Huru det
sedan tillgick vet jag intet, men då jag kom mig före
och ville stiga upp — jag kände ej något ondt i benet
— hade bägge benpiporna af den nedre delen gått ut
genom köttet. Jag ropade om hjälp.
Innan de hannt få af stormasten och skeppet litet
kunde sätta sig, måste jag ligga där jag låg. Orkanen
var öfver, och då v. d. Pytte själf fick höra mitt
tillstånd, lät han straxt bära in mig i Etzingers hytta och
skickade ned Slabritii (skeppsläkaren) att förbinda mig.
Den 2 september voro vi alla närvarande vid
uppsättandet af v. d. Pyttes testamente. Jag var nu återställd,
och i detsamma kom v. d. Pytte utur sängkammaren med
den allra gladaste mine och vid det charmantaste humeur.
Han bad oss sitta ned, tog själf konceptet och bad v. d.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
