Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De sista läroåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sleuss läsa det renskrifna originalet, hvarefter han
underskref sitt namn och satte sitt sigill, lämnande det till
oss vittnen. Med lekande mine betygade han sin glädje
öfver, att detta nu vore gjordt, som han hela resan ofta
tänkt på, men uppskjutit, till dess han därom fått inom
sig en allvarsam påminnelse. Han skrattade åt den
surprise, han förorsakat oss.
Vi blefvo alla småflata, och jag för min del trodde,
att han spelt narr med oss, ty när alla underskrifvit som
vittnen, befallte han ett par bouteiller Rhenskt vin,
tobak och pipor och bad oss alla göra honom sällskap att
dricka denna lyckeliga expeditionsskål. Då vi sedan
gratulerade till denna öfverståndna sorgliga aktens
förättning, sade han: ”Ja, mina herrar, man skall intet alltid
förkasta så betydeliga drömmar, som jag i går natt hade.”
Så talte han om händelsen. Han låg så godt som vaken
och hörde det budskapet tydeligen: ”Bestyr om ditt hus,
ty du måste dö!” Han kunde intet neka, att det både
i går och i dag mycket oroat honom, men sedan denna
befallning var fullgjord har han blifvit likasom en
annan människa, glad och nöjd, och kände ej minsta
sjukdom.
Under våra glädjebetygelser och discours fram och
tillbakars talte v. d. Pytte om, huru han funderat på
hela sin begrafning, och repeterde alla anstalter
därvid, haslerande, att som han väl trodde, att de ej skulle
kasta hans lik i sjön, ville han vara i Lissabon begrafven.
Sedan gingo vi till bords, alla muntra.
Den 5 september berättade Slabritii, att v. d. Pytte
hade liten feber. Den 6 hade han sofvit ganska oroligt
om natten, och doktoren fannt febern tilltagande, men
v. d. Pytte satt likafullt uppe, och dess mine var nog
förändrad. Då vi inkallades att taga kaffe, sade han
själf, det han började frukta sitt i sömnen hafda bud.
Under det jag den 14 om morgonen kl. 6 satt inne
hos honom sade han, det hans lifs slut snart nalkas och
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
