Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första dagarna i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NTE a
klack det just i mig, då jag såg honom. Men om det
varit Carl, hade han väl intet så kunnat ställa sig.”
Herrarna började nu alla 4 finna någon likhet. ”Är
han borta?” frågade min far. ”Jag tror det var Carl.”
— ”Jag tror så med”, svarade min faster och bad mig
komma in, där jag fannt den faderliga ömhet, jag
väntade, och all vanlighet af H. Ex., som sade: ”Du spelte
din role admirabelt.”
Spelet slutades, ty nu blef annat, de 6mmaste
betygelser på alla sidor, sA att manga gladjetarar runno. H. Ex.
haslerade, att jag ändå rest hem, innan jag fatt
lieutenantsfullmakt. — ”Ja, på Eders Excellens” nådiga löfte,
att H. K. M:t lofvat vid första vakans avancera mig.
Dock är det en olyckans hasard, att jag kommit hem, ty
om ej expeditionen med amiral Norris efter 3 försök
varit så olyckelig, att vi med en skadad flotta måste löpa i
hamn att reparera, hade jag visserligen ej ännu på några
månader återvändt, som kanske varit för mig lyckligare.”
— ”Huru då?” — ”Jag ämnade i oktober med ett svenskt
fartyg gå från London till Stockholm och skickade alla
mina saker ombord, men på natten, förrän jag skulle
embarquera, sjuknade jag af en svår fältsjuka, som
uppehöllt mig 5 veckor. Skepparen afseglade, och jag
nödgades taga vägen öfver Holland, att gå landvägen hem.
I Amsterdam fick jag i slutet af förleden månad uti
gazetten veta, att min skeppare Forssberg, med hvilken jag
skulle segla, var blefven borta på norska strand, men att
någon del af folket bärgats.”
”Voro dina saker där ombord?” frågade min fader
med någon häpenhet. — ”Ja, det mästa, utom hvad jag
om dagen skulle taga med mig.” — Att se gubbens mine
härvid och de öfrigas beklagan fägnade mig, ty
förmodeligen trodde de, att jag blott och bar hemkommit, och
ville ej oroa min fader med att röra på den strängen.
Min farbroder, statssecreteraren Falcker, sade för att
afbryta denna ledsamma discours: ”Jag får då fägna
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
