Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en god timmas konversation och löfte att i
morgon afton rakas hos grefve De la. Gardies for jag
tillbakars till d:r Nordbergs, dar jag passerade hela afton
att sladdra med mina cousiner om utrikes lefnadssatt, till
dess vi kl. 9 fingo en ganska hederlig soupé och kl. mot
11 skiljdes åt. (
Den 13 december bad jag vid teet min fader fa lana
hans rack till Kongshatt i morgon, da gref Taube kunde
aka med mig och vi betala hvar sin hast. Ofver denna
hushallning att bespara en plat smalog gubben och
svarade: ”Det skall du få, då jag ser du vill hushålla!”
: KI. 10 följdes jag och Le Clou åt till meubelboden i
Kyrkobrincken och sågo på åtskilliga koffertar,
hvaribland vistes en af en ny invention med en upphöjning på
locken att kunna konservera hatten, då hattkullen sattes
i denna öfverbyggnad. Den stod mig an, och Le Clou
fannt den tillrackeligt stor, och da herr Grewesmiihl sag,
att jag tyckte om invention, begarte han ej mindre an
14 plåtar. Jag svarade: ”Det är för dyrt”, och utsåg en
annan, men G. erbjöd mig kofferten för 10 plåtar, och
jag tog den.
Sedan gick jag upp till Stortorget, in uti herr
Döllings bod och begärte se min räkning för det, som
skräddaren tagit till min uniform. Jag fick den kvitterad och
betalte 411 daler 16 öre, hvarefter jag hälsade på mina
bekanta bland de handlande på Stortorget och blef till
middagen bjuden hos Schmeer, dit jag lofvade mig med
villkor att straxt jag ätit få gå hem, ty jag hade många
visiter oafgjorda.
En hop unga köpmän af mina bekanta utgjorde hos
en glad värd en ganska rolig middag, och Schmeer som
vinhandlare sparte ej sina bästa viner. Jag, som kanske
mera i vanan, höllt dem stången, ehuru de sökte se mitt
ölsinne, så att gunstig herrarna förlorade takten, och jag
var lika frisk utan minsta rus.
Under discours med unga Törningen fick jag veta, att
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
