Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marknaden i Hedemora och andra lustbarheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maken att ta litet till matlagningen gifves knappt. Hade
man hushållerskor, som voro så nätta, vore det en glädje
i ett hus. Bror kan väl skaffa sig en annan dräng.
Lämna Le Clou här kvar att lära jungfru Stina
hushålla och laga granna rätter!”
”Jag tror säkert”, svarade jag, ”att han skulle vara
bättre belåten bli på Larsbo än fara med galärer, men
om jag skulle sjukna, är han mig omistlig på sjön.
Hjälper Gud oss hem, så kan han då längre tid blifva på
Larsbo.” — ”Ja”’, sade min moder, "det. ar. visst. en
snall, beskedelig och rar manniska, men han ar
catholique och kan intet har pa landet nyttja sin gudstjanst.
Det vore ju synd hålla honom som hedninge!”
Denna reflexion slutade hela discoursen. Jag gick ned
i gårdsmedjan att nu åter påminna mig
stångjärnstillverkningen, och som nyss hemkommen gaf jag för
heders skull litet drickspängar till alla 6 smederna. Efter
middagen gick jag upp till öfra smedjan och gjorde dem
där litet galanterie. Och andra dagen följde jag min
bror på släde !/, mil till Saxhammar, 3:e smedjan
under Larsbo bruk, som årligen tillvärkar 2,200 skepp.
stångjärn, där jag äfven gaf smederna hvar sin plåt.
Med fiske och resor till Wästerby och Moorhyttorne
roade jag mig alla dagar, och om aftnarna litet
spelpartie med föräldrarna.
Måndagsafton den 9 februari kom en af våra kolare
(stark skytt) från Gläffse och berättade med mycken
empressement, det en stor elgoxe, drefven ifrån Tuna
och förföljd af våra Löfmarkskarlar och uttröttader, är
inringad på Gleffseskogen. Ville intet herrarna fara dit
och taga de stora björnhundarna med sig?
Denna glädjetidning gjorde oss allarda. Min bror
Herman höllt ej af jakt, och Fredrik, ännu ung man,
bad äntelig få vara med. Jag gick straxt in till min
fader och berättade nouvellen, som ej mindre gladde
honom. Liten matsäck tillagades, ifall elgen kom att
för
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
