Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen och andra, så skulle det snart komma till
amiralens öron.
Andra dagen for jag själf med rapporten till
amiralen att höra mig före, om ryktet ägde grund. — ”Ja,
de ha det som de ställa till! Det är oförsvarligt, men
beklageligen är det sanning. I morgon är jag kallad
tillika med corpsens chefs uti en stor krigsconseille hos
generalen, men jag hoppas, att alla mina camerater vid
esquadern tänka som jag, att aldrig ingå någon
kapitulation med ryssarna. Vi hafva ingenting att frukta för
dem till lands, och de kunna ej stänga farvattnet för
oss. Alla med mig önska ej högre än att på ryska
galärerna få revangera den affront, som sker rikets
hederliga armé. Ack, store Gud, om kungen själf fått
kommendera armén, hade denna skamfläck ej öfvergått
riket! Ja, en olyckelig stund, da Lewenhaupt sattes till
anforare! De ma i conseillen taga hvad partie de vilja
med armén, men galaresquadern skall jag med Guds
hjälp leverera i Stockholm. För armén är ingen annan
räddning än kapitulera.”
Jag betygade min och hela amiralitetscorpsens
outsägeliga fägnad, for åter upp till staden och tog 3 goda
vänner med mig ombord till middagen.
Nu kom det till den bedröfliga dagen, att vår armé
kapitulerade; fritt och obehindrad skulle den få med
heder antingen sjö- eller landvägen transporteras till
Sverige. Och då allt var afslutat, for jag ett par dagar
efter till staden, där jag såg ryska och svenska
officerare om hvarandra som bröder umgås. Jag gjorde
visit hos general Buddenbrock och fannt honom nedslagen.
Dock talte han med mig om möjligheten att kunna till
Sverige transportera hans 4 vackra fuxar, som gingo
i bete på Wargskiär. Jag föreställte honom
omöjligheten, ehuru det var skada, att så vackra hästar skulle
lämnas i fiendens händer.
Efter en lång discours i ämnet sade han sluteligen:
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
